Fre 29 feb
Sitter i Karlstad. Kan snart börja säga "som vanligt" vad gäller det lilla samhället.
Känns inte kul alls. Trots att det är Kent imorrn. Är bara måttligt road. Kan snart börja säga "som vanligt" vad gäller den lilla sinnesstämningen. Jag är alltid bara måttligt road nu för tiden. Börjar rent ut sagt bli bitter. Sakta men säkert. Snart ska ni se, mina vänner, att jag fått ett pensios-russin-ansikte, att svetten torkar fast i rynkorna och dubbelhakorna, och att någon minsann strött både salt och citron i alla sår.
Fast det där stämmer ju inte riktigt. Jag är som många andra i min ålder. Humöret åker bergochdalbana. För någon timme sedan var jag herre på täppan, kände mig oövervinnerligt smart och i allmänhet bra. Misstänker att den mörka tråkiga tretimmars-tågresan hjälpte till med att sätta min panna i bittra veck. Det blir ofta så, när jag ska hit. Till Karlstad.
Undrar vad jag ska fördriva tiden med i morgon, tills konserten börjar.
Kommer väl mest gå runt i all ensamhet på stan och se väldigt tuff ut.
"Som vanligt", då.
Känns inte kul alls. Trots att det är Kent imorrn. Är bara måttligt road. Kan snart börja säga "som vanligt" vad gäller den lilla sinnesstämningen. Jag är alltid bara måttligt road nu för tiden. Börjar rent ut sagt bli bitter. Sakta men säkert. Snart ska ni se, mina vänner, att jag fått ett pensios-russin-ansikte, att svetten torkar fast i rynkorna och dubbelhakorna, och att någon minsann strött både salt och citron i alla sår.
Fast det där stämmer ju inte riktigt. Jag är som många andra i min ålder. Humöret åker bergochdalbana. För någon timme sedan var jag herre på täppan, kände mig oövervinnerligt smart och i allmänhet bra. Misstänker att den mörka tråkiga tretimmars-tågresan hjälpte till med att sätta min panna i bittra veck. Det blir ofta så, när jag ska hit. Till Karlstad.
Undrar vad jag ska fördriva tiden med i morgon, tills konserten börjar.
Kommer väl mest gå runt i all ensamhet på stan och se väldigt tuff ut.
"Som vanligt", då.
Mån 25 feb
(kolla! kolla! jag har bytt sätt att rubrikskriva!)
Känner mig lite kass. Har utlovat en hel hög med bilder till höger och vänster. Exempelvis Lykke Li-bilder och blå virkad elefant i rosa klänning-bilder. Tänkte därför göra något åt det, och där med lägga upp en bild på det sistnämnda föremålet!
En fin liten krabat, det där.
Syslöjdsläraren föreslog att jag skulle börja syssla med lite barnarbete, dvs virka fler fina små krabater och sälja på internet. Det skulle tydligen gå åt som smör i solsken eller liknande, påstods det från både den ena och den andra. Vi får väl se. Först kanske jag borde bli lite mindre seg, och införskaffa lite mer garn.
Hatar att ha feber. Att ha feber konstant.
Sjukanmälde mig för redaktionsmötet, vilket inte kändes helt kul. Orden "Har du sett att du fått 40 kommentarer på din krönika? Bra jobbat!" uppmuntrade lite i alla fall.
Helt tråkigt var det tydligen inte att läsa om kollektivtrafik, då!
Känner mig lite kass. Har utlovat en hel hög med bilder till höger och vänster. Exempelvis Lykke Li-bilder och blå virkad elefant i rosa klänning-bilder. Tänkte därför göra något åt det, och där med lägga upp en bild på det sistnämnda föremålet!
En fin liten krabat, det där.
Syslöjdsläraren föreslog att jag skulle börja syssla med lite barnarbete, dvs virka fler fina små krabater och sälja på internet. Det skulle tydligen gå åt som smör i solsken eller liknande, påstods det från både den ena och den andra. Vi får väl se. Först kanske jag borde bli lite mindre seg, och införskaffa lite mer garn.
Hatar att ha feber. Att ha feber konstant.
Sjukanmälde mig för redaktionsmötet, vilket inte kändes helt kul. Orden "Har du sett att du fått 40 kommentarer på din krönika? Bra jobbat!" uppmuntrade lite i alla fall.
Helt tråkigt var det tydligen inte att läsa om kollektivtrafik, då!
LÄSARSTORM ÖVER GP (nu handlar det om en annan sorts storm)
När den där Schulman slutade blogga så var det på löpsedlarna direkt. När han började skiva för VF, så kraschade deras webb då alla samtidigt ville läsa vad han skrivit.
Klart att det kommer hända samma sak för GP's hemsida, nu när det jag skrivit dyker upp där!
En fabulös krönika om kollektivtrafiken: klicka här
Och så en fabulös granskning av en fabulös leksak om du klickar här
Läs läs läs duktigt nu, men undvik gärna att kolla in den groteska bilden på mig.
Klart att det kommer hända samma sak för GP's hemsida, nu när det jag skrivit dyker upp där!
En fabulös krönika om kollektivtrafiken: klicka här
Och så en fabulös granskning av en fabulös leksak om du klickar här
Läs läs läs duktigt nu, men undvik gärna att kolla in den groteska bilden på mig.
JAG ÄR FÅNGAD AV EN STORMVIND
"Jag vet, efter nattens drömmande, hur en perfekt sommardag är uppbyggd.
Det är för det första varmt, så man känner sig lite lagom obekväm. Man är ledig, eller slutar tidigt. Helst det senare kanske, så att man kan gå runt i skolan och fnissa lite förväntansfullt för sig själv. Nåväl. Sen träffar man en slumpvald vän man trivs med. Sitter en stund vid den mysiga innergården bredvid tennisplanen ett stenkast härifrån. Senare beslutar man sig för att gå in på Coop. Där håller sommarklädda ungdomar på picknickhumör hus. Man köper sig jordgubbar och något drickbart. Papptallrikar och plastbestick. En filt har sin säkra plats i tygkassen. Man betalar för sina varor och fäller ner solglasögonen, innan man svänger upp vid Buråsliden. Därifrån går man (vad jag tror är) norrut, mot Kalanderska och det. Vidare, mot universitetsbyggnaderna. Där går man, drar i kjolen lite så att den inte ska glida upp eller ner för mycket. Kanske går man barfota en stund, med kinaskorna i handen, och låter asfalten bränna i fotsulorna. Man skymtar Näckrosdammen och dess gröna böljande Sound of music- kullar, hittar en fri plats vid ett träd där man kan släppa allt man har i händerna. Springa runt som en lycklig galning i några sekunder, tills man kommer att tänka på de mosade jordgubbarna och drickan som sakta övergår till ljummen temperatur. Lägger ut filten, ställer skorna vid kanten, packar upp det drick- och ätbara, och en iPOD med tillhörande högtalare. Eller ännu bättre, ett blandband och en kassettbandspelare! Med den bästa musik man kan tänka sig.
Och där sitter man och skrattar och lever tills det blir kväll, man tar på sig det närmaste man har med sig i ytterklädes-väg - en tunn kofta."
OCH SÅ SITTER MAN HÄR. OCH SÅ ÄR DET STORM. SÅKLART. DET ÄR JU GÖTEBORG, DET HÄR. OCH SÅ VARNAS MAN FÖR ATT GÅ UT GENOM DÖRREN. FÖR STADEN LIGGER UNDER VATTEN. OCH FÖNSTERGLASEN SKALLRAR I VINDEN.
OCH SÅ ÄR MAN JU FÖRKYLD OCKSÅ. SOM VANLIGT DÅ.
SOM VANLIGT ATT DET ÄR STORM OCH SÅ ÄR MAN FÖRKYLD OCKSÅ DÅ.
TACK. TACKTACK.
Det är för det första varmt, så man känner sig lite lagom obekväm. Man är ledig, eller slutar tidigt. Helst det senare kanske, så att man kan gå runt i skolan och fnissa lite förväntansfullt för sig själv. Nåväl. Sen träffar man en slumpvald vän man trivs med. Sitter en stund vid den mysiga innergården bredvid tennisplanen ett stenkast härifrån. Senare beslutar man sig för att gå in på Coop. Där håller sommarklädda ungdomar på picknickhumör hus. Man köper sig jordgubbar och något drickbart. Papptallrikar och plastbestick. En filt har sin säkra plats i tygkassen. Man betalar för sina varor och fäller ner solglasögonen, innan man svänger upp vid Buråsliden. Därifrån går man (vad jag tror är) norrut, mot Kalanderska och det. Vidare, mot universitetsbyggnaderna. Där går man, drar i kjolen lite så att den inte ska glida upp eller ner för mycket. Kanske går man barfota en stund, med kinaskorna i handen, och låter asfalten bränna i fotsulorna. Man skymtar Näckrosdammen och dess gröna böljande Sound of music- kullar, hittar en fri plats vid ett träd där man kan släppa allt man har i händerna. Springa runt som en lycklig galning i några sekunder, tills man kommer att tänka på de mosade jordgubbarna och drickan som sakta övergår till ljummen temperatur. Lägger ut filten, ställer skorna vid kanten, packar upp det drick- och ätbara, och en iPOD med tillhörande högtalare. Eller ännu bättre, ett blandband och en kassettbandspelare! Med den bästa musik man kan tänka sig.
Och där sitter man och skrattar och lever tills det blir kväll, man tar på sig det närmaste man har med sig i ytterklädes-väg - en tunn kofta."
OCH SÅ SITTER MAN HÄR. OCH SÅ ÄR DET STORM. SÅKLART. DET ÄR JU GÖTEBORG, DET HÄR. OCH SÅ VARNAS MAN FÖR ATT GÅ UT GENOM DÖRREN. FÖR STADEN LIGGER UNDER VATTEN. OCH FÖNSTERGLASEN SKALLRAR I VINDEN.
OCH SÅ ÄR MAN JU FÖRKYLD OCKSÅ. SOM VANLIGT DÅ.
SOM VANLIGT ATT DET ÄR STORM OCH SÅ ÄR MAN FÖRKYLD OCKSÅ DÅ.
TACK. TACKTACK.
GÖTEBORG
Människor.
Jag förstår inte.
Tog, som bekant, spårvagnen in till GP-huset förut idag. Kände en oundviklig stank av piss direkt när jag klev på vagnen. Ett gäng medelhavs-européer med märkeskläder steg på två hållplatser senare. En av dem satte sig bredvid mig, och plötsligt var urinstanken som bortblåst. En doft av konstig restaurang bolmade ut från killen/mannen när han bredvid-satte sig. Fick stå ut med det resten utav resan. Att han var medelhavs-europé med märkeskläder har inte med saken att göra, men det gjorde personbeskrivningen långt mer intressant.
Nåväl. Senare bar det av hemåt.
Gick ut ur GP-huset och såg precis min spårvagn rulla förbi. Kul kul. Bestämde mig för att traska några hållplatser istället, korsade Drottningtorget och hörde skrik och rop. Kom närmare. Såg något jag tror var en kvinna, det var hon som hojtade. Hojtade till en handfull stereotyp-invandrare på andra sidan vägen. Det jag antog var en kvinna ropade att vilken förort kommer ni ifrån då?!. Uppfattade inte så mycket mer, bara att hon skulle "packa ihop varenda jävel och skicka tillbaka dem, för här hör de inte hemma!". Tomma argument. Muttrade över "patriotens" rop som hördes över hela Brunnsparken.
Korsade Kungsportsplatsen (såg ett övergivet Palladium. blev lite ledsam. gillar inte att de lägger ner biograf efter biograf), såg en frånvarande cyklist som vinglade framåt med blicken åt fel håll. Jag såg i slow motion hur han skulle köra rätt in i ryggen på en gångtrafikant vilken tusendels sekund som helst. Fick vanföreställningar.
Bang.
Höll diskret handen för munnen.
Gångtrafikanten studsade frammåt och ursäkta, jag såg mig inte för och nä men det är okej.
Stod och väntade på spårvagnen i någon minut vid Kungsportsplatsen. Sjuan åkte förbi med två småkillar spejandes ut genom fönstret. Den ena pekade på mig, sa något till sin kompis som också tittade. Sa något till varandra.
Om jag någonsin bara orkade något. Då skulle jag be medelhavs-europén lukta lite mindre konstig restaurang, jag skulle säga ett och annat till "patrioten", jag skulle ropa att AKTA DEJ till han som blev påcyklad, och jag skulle räcka ett finger till killarna på spårvagnen. Men jag orkar ju aldrig något.
Spårvagnen kom. Hörde en gäll röst från vagnens bakre del. Ett bekant hojtande till en invandrare. Det var den jag antog vara kvinna, hon som ville "packa hem varenda jävel och skicka hem dem, för här hör de inte hemma!". Kom med nya uttalanden.
- Men hurfan kan man se ut?! Vad kort du är! Och vilken stor kroki' näsa du har! Ja, jag säger då det!
och däremellan några få ord jag kunde uppfatta, såsom "invandrare", "skatt", "moderaterna" och "invandrare" igen.
- Du kan komma som invandrare, asiat, afrikan, tysk, du kan till och med komma som turk! Det spelar ingen roll, du ska hem ändå!
Efter ett tag börjar hon även prata om de hemlösa. Att se vad våra skattepengar går till, va. Att det är ju förjävligt. Hon höjer rösten, nu ska hela spårvagnen höra! Att det är förjävligt! Och köp Faktum (ännu en gång; Göteborgs motsvarighet till Situation Stockholm) förfan!
- Kom och se! Eller är det ingen som vill?! Är det ingen som vill höra?! Hej! Jag heter Irene, jag blef förtiett den 14 januari i år. Blev hemlös när jag var trettiåtta, fast jag hade jobb! Men hör då! Eller är ni fega?! och jag börjar förstå. Förstå personen, som var kvinna, förstå vad hon menar. Hon blev hemlös. För det kom hit folk utifrån, som tog hennes hem. Det här är Irene. Hon är hemlös. Det är tack vare invandrarna. Det är vad hon vill säga. Och hon vill att vi ska lyssna.
- Kom och kolla hur jag har det! Plats 314 på Åby camping! Kom och kolla då, så får ni se! Plats 314 säger jag! Kolla då! Så får ni se hur jag har det! Vad era skattepengar går till! Kom då! Och jag bjuder på kaffe, med mjölk eller socker eller vad ni vill ha!
Irene, 41, börjar prata om en Nisse vars husvagns-tak har gått sönder. Jag hör henne. Jag ser henne. Jag förstår henne, till viss del. Jag hör att hon skriker för alla ska höra, spårvagnsföraren med, fast han är längst fram och Irene längst bak. Plats 314.
Jag hade gärna gjort det ingen tidigare vågat. Jag hade gärna kommit till plats 314 på Åby camping. Jag hade gärna hört på livet ur Irenes (41 den 14 januari) vinkel. Jag hade lyssnat. Och jag hade svarat. Jag hade pratat med henne, som ingen annan tidigare vågat.
Om det inte vore för att det var min hållplats och jag skulle av.
Om det inte vore för att jag aldrig orkar göra något.
Jag förstår inte.
Tog, som bekant, spårvagnen in till GP-huset förut idag. Kände en oundviklig stank av piss direkt när jag klev på vagnen. Ett gäng medelhavs-européer med märkeskläder steg på två hållplatser senare. En av dem satte sig bredvid mig, och plötsligt var urinstanken som bortblåst. En doft av konstig restaurang bolmade ut från killen/mannen när han bredvid-satte sig. Fick stå ut med det resten utav resan. Att han var medelhavs-europé med märkeskläder har inte med saken att göra, men det gjorde personbeskrivningen långt mer intressant.
Nåväl. Senare bar det av hemåt.
Gick ut ur GP-huset och såg precis min spårvagn rulla förbi. Kul kul. Bestämde mig för att traska några hållplatser istället, korsade Drottningtorget och hörde skrik och rop. Kom närmare. Såg något jag tror var en kvinna, det var hon som hojtade. Hojtade till en handfull stereotyp-invandrare på andra sidan vägen. Det jag antog var en kvinna ropade att vilken förort kommer ni ifrån då?!. Uppfattade inte så mycket mer, bara att hon skulle "packa ihop varenda jävel och skicka tillbaka dem, för här hör de inte hemma!". Tomma argument. Muttrade över "patriotens" rop som hördes över hela Brunnsparken.
Korsade Kungsportsplatsen (såg ett övergivet Palladium. blev lite ledsam. gillar inte att de lägger ner biograf efter biograf), såg en frånvarande cyklist som vinglade framåt med blicken åt fel håll. Jag såg i slow motion hur han skulle köra rätt in i ryggen på en gångtrafikant vilken tusendels sekund som helst. Fick vanföreställningar.
Bang.
Höll diskret handen för munnen.
Gångtrafikanten studsade frammåt och ursäkta, jag såg mig inte för och nä men det är okej.
Stod och väntade på spårvagnen i någon minut vid Kungsportsplatsen. Sjuan åkte förbi med två småkillar spejandes ut genom fönstret. Den ena pekade på mig, sa något till sin kompis som också tittade. Sa något till varandra.
Om jag någonsin bara orkade något. Då skulle jag be medelhavs-europén lukta lite mindre konstig restaurang, jag skulle säga ett och annat till "patrioten", jag skulle ropa att AKTA DEJ till han som blev påcyklad, och jag skulle räcka ett finger till killarna på spårvagnen. Men jag orkar ju aldrig något.
Spårvagnen kom. Hörde en gäll röst från vagnens bakre del. Ett bekant hojtande till en invandrare. Det var den jag antog vara kvinna, hon som ville "packa hem varenda jävel och skicka hem dem, för här hör de inte hemma!". Kom med nya uttalanden.
- Men hurfan kan man se ut?! Vad kort du är! Och vilken stor kroki' näsa du har! Ja, jag säger då det!
och däremellan några få ord jag kunde uppfatta, såsom "invandrare", "skatt", "moderaterna" och "invandrare" igen.
- Du kan komma som invandrare, asiat, afrikan, tysk, du kan till och med komma som turk! Det spelar ingen roll, du ska hem ändå!
Efter ett tag börjar hon även prata om de hemlösa. Att se vad våra skattepengar går till, va. Att det är ju förjävligt. Hon höjer rösten, nu ska hela spårvagnen höra! Att det är förjävligt! Och köp Faktum (ännu en gång; Göteborgs motsvarighet till Situation Stockholm) förfan!
- Kom och se! Eller är det ingen som vill?! Är det ingen som vill höra?! Hej! Jag heter Irene, jag blef förtiett den 14 januari i år. Blev hemlös när jag var trettiåtta, fast jag hade jobb! Men hör då! Eller är ni fega?! och jag börjar förstå. Förstå personen, som var kvinna, förstå vad hon menar. Hon blev hemlös. För det kom hit folk utifrån, som tog hennes hem. Det här är Irene. Hon är hemlös. Det är tack vare invandrarna. Det är vad hon vill säga. Och hon vill att vi ska lyssna.
- Kom och kolla hur jag har det! Plats 314 på Åby camping! Kom och kolla då, så får ni se! Plats 314 säger jag! Kolla då! Så får ni se hur jag har det! Vad era skattepengar går till! Kom då! Och jag bjuder på kaffe, med mjölk eller socker eller vad ni vill ha!
Irene, 41, börjar prata om en Nisse vars husvagns-tak har gått sönder. Jag hör henne. Jag ser henne. Jag förstår henne, till viss del. Jag hör att hon skriker för alla ska höra, spårvagnsföraren med, fast han är längst fram och Irene längst bak. Plats 314.
Jag hade gärna gjort det ingen tidigare vågat. Jag hade gärna kommit till plats 314 på Åby camping. Jag hade gärna hört på livet ur Irenes (41 den 14 januari) vinkel. Jag hade lyssnat. Och jag hade svarat. Jag hade pratat med henne, som ingen annan tidigare vågat.
Om det inte vore för att det var min hållplats och jag skulle av.
Om det inte vore för att jag aldrig orkar göra något.
Måndagen den 18 februari II
Sitter i GP-huset och filosoferar. Såklart.
Har precis fått testa en magnifik leksak, som kallas Swing Ball. Det är en lilaglittrig tingest man ska fästa vid fotleden, för att sedan svinga runt och hoppa över. Lite hoppreps-artat. Lite hopplöst tröttsamt och rödansikte-givande. Lite stol-vältande. Men rätt så kul ändå.
Folk sitter och trallar.
Känner mig lite mindre konstig.
Adjöken!
Måndagen den 18 februari
Känner mig konstig.
Skulle kunna skriva om att jag träffade Sara igår, att vi spelade in konstiga filmer. Att det för första gången på läääänge var soligt när jag gick ut genom dörren vid kvart i åtta (gladgladglad!). Att Att angöra en brygga går på tv:n (gladgladglad!), och att jag känner mig konstig.
Men jag kan inte.
Jag tappar orden.
Känner mig konstig.
Skulle kunna skriva om att jag träffade Sara igår, att vi spelade in konstiga filmer. Att det för första gången på läääänge var soligt när jag gick ut genom dörren vid kvart i åtta (gladgladglad!). Att Att angöra en brygga går på tv:n (gladgladglad!), och att jag känner mig konstig.
Men jag kan inte.
Jag tappar orden.
Känner mig konstig.
Melodifestivalen och skor
Sitter ensam hemma i soffan, i pyjamasbyxor och nya fina skor (måste gå in mig i dom, jöh!). Väntar på att melodifestivalen ska börja. Någon satans "Mums Zelmerlöw" presenterar programmet. Hoppas för allt i världen att det var lite finhårig ironi SVT bjöd på, och att de inte bara tycke sig själva vara lustiga. Nåväl, skorna är fina. Rea, såklart, annars hade jag (min mor, redaktionens anmärkning) väl aldrig haft råd.
(Ni har aldrig sett något så matchande som pyjamas + ett par nice skor)
För några dagar sedan talade jag så gott om en fin liten virkad blå elefant, som en handfull människor ville se bild på. Det kommer gott folk, det kommer! Hade förvisso kunnat passa på förut när jag ändå satt vid rätt dator och dessutom laddade upp bilder. Men så blev det inte.
Lasse Lindh har precis uppträtt på Melodifestivalen. Jag förstår verkligen inte varför den gossen vill förtsöra sitt omdöme på det sättet. Samma sak med Håkan. Nöjer de sig inte med den publik de redan har?! Men okej. Jag ska kanske vara tyst. Det är trots allt lite finare med en Lasse än en Christer Sjögren i tv-rutan.
Någon jag däremot inte kan vara tyst om är The Nicole. Öststats-bruden som "jag hade snö!!1 jag hade snö i munnen!". Hon kan ju för guds skull inte sjunga! Det är nämligen inte tänkt att man ska sänka sista tonen en halv oktav. Det är inte ett dugg charmigt! Inte inom schlager!
Nej, jag säger då som gammelmormor sade mig härom dagen;
"Att det ska blåsa så hela tiden! Se på Carola, håret och klänningen fladdrar ju som om det var stormvarning! Nej, på min tid, då de bara stod rättuppochned och sjöng, det var bättre, det! Då tycker väl folk att jag är tråkig, men är det inte sjunga man ska göra då? Det är väl ingen danstävling ändå?"
Ja, jag säger då det.
(Ni har aldrig sett något så matchande som pyjamas + ett par nice skor)
För några dagar sedan talade jag så gott om en fin liten virkad blå elefant, som en handfull människor ville se bild på. Det kommer gott folk, det kommer! Hade förvisso kunnat passa på förut när jag ändå satt vid rätt dator och dessutom laddade upp bilder. Men så blev det inte.
Lasse Lindh har precis uppträtt på Melodifestivalen. Jag förstår verkligen inte varför den gossen vill förtsöra sitt omdöme på det sättet. Samma sak med Håkan. Nöjer de sig inte med den publik de redan har?! Men okej. Jag ska kanske vara tyst. Det är trots allt lite finare med en Lasse än en Christer Sjögren i tv-rutan.
Någon jag däremot inte kan vara tyst om är The Nicole. Öststats-bruden som "jag hade snö!!1 jag hade snö i munnen!". Hon kan ju för guds skull inte sjunga! Det är nämligen inte tänkt att man ska sänka sista tonen en halv oktav. Det är inte ett dugg charmigt! Inte inom schlager!
Nej, jag säger då som gammelmormor sade mig härom dagen;
"Att det ska blåsa så hela tiden! Se på Carola, håret och klänningen fladdrar ju som om det var stormvarning! Nej, på min tid, då de bara stod rättuppochned och sjöng, det var bättre, det! Då tycker väl folk att jag är tråkig, men är det inte sjunga man ska göra då? Det är väl ingen danstävling ändå?"
Ja, jag säger då det.
Lördagen den 16 februari
Home at last.
Med mig hem från Stockholm fick jag:
- ett program över Cures turne
- ett halsband med körsbär
- en röd plånbok
- en röd rosettprydd hårkam (en sån som ska sitta fast i håret, ni vet)
- en fin, trallig, fnissig känsla i magen
Exklusivt! Exklusivt! Bilderna du inte visste fanns! Extra! Extra! Exklusivt! Finfina Stockholmsbilder som inte finns någon annan stans! Extra!
Magnifik kontaktannons funnen på ett kylskåp Fin man + lite Sara-frisyr
Med mig hem från Stockholm fick jag:
- ett program över Cures turne
- ett halsband med körsbär
- en röd plånbok
- en röd rosettprydd hårkam (en sån som ska sitta fast i håret, ni vet)
- en fin, trallig, fnissig känsla i magen
Exklusivt! Exklusivt! Bilderna du inte visste fanns! Extra! Extra! Exklusivt! Finfina Stockholmsbilder som inte finns någon annan stans! Extra!
Magnifik kontaktannons funnen på ett kylskåp Fin man + lite Sara-frisyr
ALLA HJÄRTANS DAG
I ÅR IGEN?!
Onsdagen den 13 februari
Jag lever och frodas, visst är det fint att höra! Det enda som stått i vägen för mitt bloggande är en liten Stockholmsvisit, som nu är över (jag är dock inte hemma i det goa götet än, så det är ingen idé att fantisera ihop att vi ska fika idag, eller vad ni nu tänker er).
I lördags bar det iväg med några väskor och några familjemedlemmar till ett tjutande lokomotiv, för att puttra hela den ringlande vägen till Stockholmen. Anledningen var fin, den. Vi skulle ju se Cure! Jag vill inte säga något om själva konserten. Jag kommer inte heller svara på några frågor om den.
Det var bara för bra.
Nåväl, när det hele var över fick vi skjuts i en blå liten bil hem till de vi skulle bo hos. Finns kanske inte så mycket intressant att säga mer om den dagen (jo! jo! jo! men det har ju med konserten att göra och den skulle jag inte prata om. jöh!), men det var ett mysigt ställe de/vi bodde på. En liten källarvåning dit gröna linjen mot Skarpnäck gick. En väldigt trevlig liten källarvåning! Vad som tilltalade mig mest var en vägg full med foton på vänner inramade i en vit ljusslinga. Fick lust att fixa något liknande på rummet.
Nästa dag, på söndagen, blev det till att träffa en trevlig prick. Sara! (inte den sara som så ofta omnämns i sammanhang som "så åkte jag in till stan och träffade sara". det är en annan sara, det. den här sara:n bor i stockholm, och det är hon jag fick ett brev från häromnyssens.) Vi traskade runt på Moderna muséet där de hade en Andy Warhol-utställning. Några salar fullproppade med fotoautomats-foton, filmer, skisser, Marilyn Monroe:s och en och annan tomatsoppe-konserv. Konst av Warhol, kort och gott!
Vidare underhållning fann vi i att traska runt på stadens gator och torg och affärer (beyond retro! beyond retro! gud var god när han startade den/de affären/affärerna). När fossingarna började ömma tog vi oss till kafé String och kalasade på en bit mat + dricka.
Måndagen bjöd på en Sara ännu en gång, och även en Greta! Lite stads-traskande ännu en gång, lite fotande och lite fika på Blå lotus. När tisdagen smög sig på så var det dags för mig att bege mig "hemåt". Med det menar jag till Karlstad, där mormor och morfar bor. Tyckte synd om kattskrället som tvingats bo hos dem i en vecka. M&M har nämligen fått agera kattvakt under tiden som vi varit borta + en liten tid till. Som sagt, stackars kattskrälle.
I lördags bar det iväg med några väskor och några familjemedlemmar till ett tjutande lokomotiv, för att puttra hela den ringlande vägen till Stockholmen. Anledningen var fin, den. Vi skulle ju se Cure! Jag vill inte säga något om själva konserten. Jag kommer inte heller svara på några frågor om den.
Det var bara för bra.
Nåväl, när det hele var över fick vi skjuts i en blå liten bil hem till de vi skulle bo hos. Finns kanske inte så mycket intressant att säga mer om den dagen (jo! jo! jo! men det har ju med konserten att göra och den skulle jag inte prata om. jöh!), men det var ett mysigt ställe de/vi bodde på. En liten källarvåning dit gröna linjen mot Skarpnäck gick. En väldigt trevlig liten källarvåning! Vad som tilltalade mig mest var en vägg full med foton på vänner inramade i en vit ljusslinga. Fick lust att fixa något liknande på rummet.
Nästa dag, på söndagen, blev det till att träffa en trevlig prick. Sara! (inte den sara som så ofta omnämns i sammanhang som "så åkte jag in till stan och träffade sara". det är en annan sara, det. den här sara:n bor i stockholm, och det är hon jag fick ett brev från häromnyssens.) Vi traskade runt på Moderna muséet där de hade en Andy Warhol-utställning. Några salar fullproppade med fotoautomats-foton, filmer, skisser, Marilyn Monroe:s och en och annan tomatsoppe-konserv. Konst av Warhol, kort och gott!
Vidare underhållning fann vi i att traska runt på stadens gator och torg och affärer (beyond retro! beyond retro! gud var god när han startade den/de affären/affärerna). När fossingarna började ömma tog vi oss till kafé String och kalasade på en bit mat + dricka.
Måndagen bjöd på en Sara ännu en gång, och även en Greta! Lite stads-traskande ännu en gång, lite fotande och lite fika på Blå lotus. När tisdagen smög sig på så var det dags för mig att bege mig "hemåt". Med det menar jag till Karlstad, där mormor och morfar bor. Tyckte synd om kattskrället som tvingats bo hos dem i en vecka. M&M har nämligen fått agera kattvakt under tiden som vi varit borta + en liten tid till. Som sagt, stackars kattskrälle.
Onsdagen den 6 februari
Nyklippt och glad (nästan i alla fall).
Hade svenskaprov idag. Känner mig lite smart. Och igår var det fettis-dagen, vilket självklart firades med semlor, men hur mycket semel-frid&fröjd tror ni att man får med läxor och prov på samvetet? Inte särskilt mycket, nej. Kan tillägga att med mig tillbaka till skolan hade jag ett lagom antal dumlekarameller + ett Sarabrev. Funkade finemang för uppmuntran, vilket jag dock inte verkade vara i så stort behov av när jag väl kom tillbaka. Jag hatar ju inte skolan.
Virkade klart en blå liten elefant med klänning på syslöjden.
Hade svenskaprov idag. Känner mig lite smart. Och igår var det fettis-dagen, vilket självklart firades med semlor, men hur mycket semel-frid&fröjd tror ni att man får med läxor och prov på samvetet? Inte särskilt mycket, nej. Kan tillägga att med mig tillbaka till skolan hade jag ett lagom antal dumlekarameller + ett Sarabrev. Funkade finemang för uppmuntran, vilket jag dock inte verkade vara i så stort behov av när jag väl kom tillbaka. Jag hatar ju inte skolan.
Virkade klart en blå liten elefant med klänning på syslöjden.
Tisdagen den 5 februari
Hemma nu över lunchen men ska tillbaka till skolan när SO:n börjar.
Är så förbannat trött på allt. Det här är inte vad jag vill, att vara tvungen till en massa skit. Jag lever inte. Jag står inte på någon konsert nu, jag skriver inte för någon tidning nu, JAG LEVER INTE!
Vaknade. Ville slå huvudet i betongväggen. Hade på en skiva lite för högt för den ringa morgontimmen. Drack te. Kollade på barnkanalen. Nassim Al Fakir spelade kontrabas. Blev glad. Trodde jag skulle orka allt i hela världen. Pallrade mig iväg till skolan. Fick tillbaka fysikprov. MVG. Jag är så jävla bra, men förstår ni hur det sliter på mig? Idrott. Tog en promenix över Johanneberg/Guldheden. Orkade inte med så jag gick hem (har ändå lunch + lång rast). Hästpojken i öronen. Klockrent. Brevbärare på alla gator.
ETT GRÖNT KUVERT PÅ HALLMATTAN
Det var ett brev från Sara, vilket gjorde mig gladare (såklart!). Kokade te (äpple kanel), slog på radion (Lykke Li) och började skriva i bloggen. Har inte läst brevet än, sånt ska inte göras direkt. Men nu är det strikt behövligt, och därför slår jag igen laptop-locket nu. Hejdå.
Är så förbannat trött på allt. Det här är inte vad jag vill, att vara tvungen till en massa skit. Jag lever inte. Jag står inte på någon konsert nu, jag skriver inte för någon tidning nu, JAG LEVER INTE!
Vaknade. Ville slå huvudet i betongväggen. Hade på en skiva lite för högt för den ringa morgontimmen. Drack te. Kollade på barnkanalen. Nassim Al Fakir spelade kontrabas. Blev glad. Trodde jag skulle orka allt i hela världen. Pallrade mig iväg till skolan. Fick tillbaka fysikprov. MVG. Jag är så jävla bra, men förstår ni hur det sliter på mig? Idrott. Tog en promenix över Johanneberg/Guldheden. Orkade inte med så jag gick hem (har ändå lunch + lång rast). Hästpojken i öronen. Klockrent. Brevbärare på alla gator.
ETT GRÖNT KUVERT PÅ HALLMATTAN
Det var ett brev från Sara, vilket gjorde mig gladare (såklart!). Kokade te (äpple kanel), slog på radion (Lykke Li) och började skriva i bloggen. Har inte läst brevet än, sånt ska inte göras direkt. Men nu är det strikt behövligt, och därför slår jag igen laptop-locket nu. Hejdå.
Måndagen den 4 februari
Sitter på Graffitiredaktionen nu, och har precis fått en text granskad för första gången. Några parantestecken skrivna här och där med röd kulspetspenna, och så några tillskrivna ord/överstrukna tecken.
UPPDATERING.
Texten är klar nu. Färdigrättad. Färdigrödpennad. Klar. Första krönikan någonsin, och inom en snar framtid även publicerad i en av sveriges största tidningar.
Det är nu det börjar - Bob hund
UPPDATERING.
Texten är klar nu. Färdigrättad. Färdigrödpennad. Klar. Första krönikan någonsin, och inom en snar framtid även publicerad i en av sveriges största tidningar.
Det är nu det börjar - Bob hund
Lördagen den 2 februari, LYKKE LI + NY VÄN
Vaknade, mitt namn var i tidningen under listan på reportrar (klicka på den kassa bilden för förstoring).Sprang (i onödan! jag är en tidspessimist) till spårvagen som knarrade och gnisslade den ringa vägen till Centralstationen där jag skulle träffa Lovisa. En Lovisakompis vid namn Sophia var med, och vi drog iväg till Bengans för att se Lykke Li spela + signera.
(Paus. Jag är så otroligt trött och grinig, jag orkar verkligen inte skriva något särskilt nu. Men jag blev i alla fall vän med Sophia. Vi hängde runt på stationen utrustade med godis och några trevliga samtal när Lovisa knallat vidare med några andra. Var allmänt jätteglad i fredags och på lördags- för- och eftermiddagen, men ni vet, jag är ju tonåring. Såndär lycka brukar inte sitta kvar i kroppen särskilt länge då.)
En vacker dag kanske det kommer lite Lykke Li-bilder
Fredagen den 1 februari och det sista stycket i texten skall läsas vare sig du vill eller ej
Morgonens GP skvallrade om konsert + signering med Hästpojken! Kände mig därmed väldigt manad till att pallra mig iväg till skolan trots sjukdom, för att senare kunna åka till den magnifika skivaffären Bengans där allt skulle äga rum. Ringde Sara (som vanligt) snabbt som attans. Det blir lätt så när något händer! Hur som helst, hon kom hem till mig. Vi skrattade åt tv:n (The Tribe, som vanligt. Finns inget barnprogram jag hatar mer. Finns inget fulare!). VERKLIGEN skrattade, jag tror att jag rent ut sagt tappade andan då och då. Nåväl, vid fyratiden bar det av till ett mycket varmt Bengans som blev åtminstone en Hästpojken-skiva fattigare/rikare (detta innebär alltså att jag köpte skivan). Efter ett litet tag kom en Petter som väntade med mig och Sara, och som vanligt började "konserten" en kvart senare än utlovat, det brukar bli så när band ska spela på Bengans. Anledningen till att jag inte skriver konsert utan citationstecken är att spelningen enbart bestod av 3-4 låtar, vilket för den sakens skull inte betyder att det är dåligt. Efter det blev det till med en signering som övertalade mig om att de små ponnypojkarna inte kan ha varit helt nyktra (fråga varför om ni orkar).
En otroligt läskig sak är att mer och mer folk känner igen mig på konserter och på stan. Ett antal människor som inte går att räkna på mina tio fingrar då de var fler än så tittade, pekade eller hälsade om de hade modet till det. Jag undrar hur det kommer bli sen när det är en bild på mig var och varannan vecka i GP. Ännu fler igenkännande folk, och därmed ännu läskigare, antar jag.
Sara och jag tog spårvagnen (där vi även träffade Lovisa) mot centralstationen och diskuterade ord vi ogillar, såsom "pepp", "opepp", "värt" och "ovärt". Dessa fula ord används bara av folk som vill verka lite alternativa, lite indie. Jag förstår verkligen inte ursprunget, bara.
Väl hemma lyssnade jag igenom den nyinköpta skivan Caligula med Hästpojken. Jag kan meddela er om att trots (ordet trots är inte negativt) falsksjungandet om Shane McGowan, en person vars namn som hamnat i min blogg tre gånger nu på olika sätt, och ett Liseberg att vara full på, så är det här bättre än Håkan. Många tycker väl att de är samma sak, göteborgsband som göteborgsband, men det här var så äkta på något annat sätt. Man tror inte att det är några 30+:are som står och ljuger, ni vet en sån ljugande 30+:are som Håkan blivit! Det här var så tonårigt det kunde bli rätt igenom, så som Håkan var på sin första skiva, och alla som inte längre är tonåringar (vare sig "på riktigt" eller i själen, så som Dunderklumpen kan vara) kommer sucka och skratta åt hur sångaren Martin Elisson aldrig kan sjunga rent.
Det är så det ska vara.
En otroligt läskig sak är att mer och mer folk känner igen mig på konserter och på stan. Ett antal människor som inte går att räkna på mina tio fingrar då de var fler än så tittade, pekade eller hälsade om de hade modet till det. Jag undrar hur det kommer bli sen när det är en bild på mig var och varannan vecka i GP. Ännu fler igenkännande folk, och därmed ännu läskigare, antar jag.
Sara och jag tog spårvagnen (där vi även träffade Lovisa) mot centralstationen och diskuterade ord vi ogillar, såsom "pepp", "opepp", "värt" och "ovärt". Dessa fula ord används bara av folk som vill verka lite alternativa, lite indie. Jag förstår verkligen inte ursprunget, bara.
Väl hemma lyssnade jag igenom den nyinköpta skivan Caligula med Hästpojken. Jag kan meddela er om att trots (ordet trots är inte negativt) falsksjungandet om Shane McGowan, en person vars namn som hamnat i min blogg tre gånger nu på olika sätt, och ett Liseberg att vara full på, så är det här bättre än Håkan. Många tycker väl att de är samma sak, göteborgsband som göteborgsband, men det här var så äkta på något annat sätt. Man tror inte att det är några 30+:are som står och ljuger, ni vet en sån ljugande 30+:are som Håkan blivit! Det här var så tonårigt det kunde bli rätt igenom, så som Håkan var på sin första skiva, och alla som inte längre är tonåringar (vare sig "på riktigt" eller i själen, så som Dunderklumpen kan vara) kommer sucka och skratta åt hur sångaren Martin Elisson aldrig kan sjunga rent.
Det är så det ska vara.
