Sitter ensam hemma i soffan, i pyjamasbyxor och nya fina skor (måste gå in mig i dom, jöh!). Väntar på att melodifestivalen ska börja. Någon satans "Mums Zelmerlöw" presenterar programmet. Hoppas för allt i världen att det var lite finhårig ironi SVT bjöd på, och att de inte bara tycke sig själva vara lustiga. Nåväl, skorna är fina. Rea, såklart, annars hade jag (min mor, redaktionens anmärkning) väl aldrig haft råd.

(Ni har aldrig sett något så matchande som pyjamas + ett par nice skor)

För några dagar sedan talade jag så gott om en fin liten virkad blå elefant, som en handfull människor ville se bild på. Det kommer gott folk, det kommer! Hade förvisso kunnat passa på förut när jag ändå satt vid rätt dator och dessutom laddade upp bilder. Men så blev det inte.

Lasse Lindh har precis uppträtt på Melodifestivalen. Jag förstår verkligen inte varför den gossen vill förtsöra sitt omdöme på det sättet. Samma sak med Håkan. Nöjer de sig inte med den publik de redan har?! Men okej. Jag ska kanske vara tyst. Det är trots allt lite finare med en Lasse än en Christer Sjögren i tv-rutan.
Någon jag däremot inte kan vara tyst om är The Nicole. Öststats-bruden som "jag hade snö!!1 jag hade snö i munnen!". Hon kan ju för guds skull inte sjunga! Det är nämligen inte tänkt att man ska sänka sista tonen en halv oktav. Det är inte ett dugg charmigt! Inte inom schlager!

Nej, jag säger då som gammelmormor sade mig härom dagen;
"Att det ska blåsa så hela tiden! Se på Carola, håret och klänningen fladdrar ju som om det var stormvarning! Nej, på min tid, då de bara stod rättuppochned och sjöng, det var bättre, det! Då tycker väl folk att jag är tråkig, men är det inte sjunga man ska göra då? Det är väl ingen danstävling ändå?"

Ja, jag säger då det.