Jag känner att jag behöver kompensera för den surmulna bilden på mig i förra inlägget, och istället visa upp mig när jag är på mitt allra muntraste veva-runt-ett-sugrör-i-munnen-humör!

Jag satt nämligen i godan ro i soffan när jag upptäckte hur omöjligt svårt det var att dricka med sugrör när man har öppen mun!
Idag är en såndär dag när man vaknar vid lunch och är ensam hemma, och istället för att sitta i pyjamas framför tv:n resten av dagen (som 90% av alla mina andra ensam hemma-dagar) så sätter man på en knastrig vinyl som man dansar och mimar till medans man klär på sig. Sen sitter man skräddare med bara ben, dricker läskeblask med sugrör och skriver i ett block med en gammal världskarta på omslaget.
När mor kommer hem från jobbet ska vi åka in till stan, för jag ska köpa en picknickkorg med rutigt innertyg inför imorgon, och sen ska jag göra en potatissallad och kanske tzatziki.
Det var nog flera år sedan jag sist postade två inlägg på samma dag, men idag var jag bara tvungen för jag kände mig så trevlig för ovanlighetens skull!

Jag fattar inte hur jag kan se så fruktansvärt jävla MISSNÖJD ut på den här bilden, för jag minns mycket väl hur det nästan gjorde ont i käkarna för att jag log så mycket för att jag skulle se någorlunda glad ut när bilden togs.
Nåväl, dag fyra hittade jag ett Ladurée så jag passade på att köpa några macarons. På bilden har lakritsmacaronen redan försvunnit.

Dag fem inleddes med fortsatt snaskande på macarons i Russel square innan jag gick på ett fantastiskt litet museum. Det var sir John Soanes hem som bevarats precis som det såg ut på tiden det begav sig (1700-/1800-talet). Han var arkitekt, fast jag tänker på honom främst som en manisk prylsamlare. Hans hem var fullt av hundratals antika skulpturer och lejontassar av sten och papperssilhuetter och tavlor och dolda väggar med ännu mer tavlor.
Sen åt vi lunch i St James's (det stavas faktiskt så, det är inte jag som har dålig grammatik!) park bland de halvtama ekorrarna.

England hade nån viktig match i VM, så under några timmar fanns det praktiskt taget inga engelsmän på gatorna. Alla stod fastklistrade vid tv-apparaterna inne på pubarna, förutom de som jobbade, för de satt fastklistrade vid tv-apparaterna på kontoren. Efteråt kunde man se lyckliga rödvitklädda män på Trafalgar square, så man fick anta att de vann.

När man åkte tåg genom förorterna hängde det engelska flaggor i nästan varenda hyreshus. Jag låter denhär svajiga tågbilden illustrera det:

Sjätte dagen åt jag frukost bredvid ett piano utanför st Paul-katedralen. 528 trappsteg och 85 meter över marken senare var jag på toppen av byggnaden; quite a view!
Turistandet fortsatte med en tur på Towern och en promenad i South bank. Kvällen avslutades på ett franskt, urgammalt litet kafé där man fick peka på vilken bakelse man ville ha. I taket hängde julpynt och tantlampor och väggarna var rosa. På uteserveringen längs den myllriga Soho-gatan stod små bord med rutiga dukar och glas med handplockade blommor. När man hade slagit sig ned kom de ut med en bakelse, servett, tesked och gaffel och en hel liten teservis med kannor och olika tillbehör, istället för en enkel tekopp! Så ska det vara! Maison Bertaux hette det, gå dit om ni är i krokarna.


Hästen fick såklart även följa med på denna resa!



Sjunde dagen gjorde vi en utflykt till Bath. Pittoreskt!



Dag åtta var den stora shoppingdagen. Ja jävlar i min låda. Jag såg ut som nån känd, som går runt med så obekvämt många kassar att de tar upp hela trottoaren. Ni ska veta att det är väldigt olikt mig!
Efter att ha gått tillbaka till hotellet för att lämna kassarna åkte jag till Notting hill med min mor. Vi gick på marknaden på Portobello road, och suktade efter ett pastellfärgat hus med klängväxter, en gård mindre än en säng och en tillhörande italiensk vespa.

(Fula mobilbilder, förlåt!!!)

Hästen fick träffa en något större häst utanför Hyde park på kvällen. Vi tjuvlyssnade på Stevie Wonder i någon minut, för han spelade där.

Första dagen bekantade vi oss med kvarteren runt hotellet. Bloomsbury, Soho, Covent garden, Picadilly och så vidare. Jag hade inte med mig kameran då, så det bjuds på en mobilbild istället! På kvällen fikade vi på Patisserie Valerie som grundades 1926.

Andra dagen åkte vi till East end för att gå på marknader och titta i vintageaffärer. (Jag hittade en underbart söt 60-talsklänning som ni ska få se senare!) Man var tvungen att gå en bit för att komma till de mysiga kvarteren; gatorna närmast tunnelbanan var fulla av folk som satt på marken och sålde använda schampoflaskor och fjärrkontroller. Sunday Up Market var helt klart bäst, där fanns nästan allt.
Vi åt lunch på en fantastisk matmarknad vid Brick lane där man fick beslutsångest när man såg allt gott.




Dag tre gjorde vi en utflykt till Oxford och tittade på universiteten. På ett av universiteten, Christchurch college, jobbade författaren till Alice i Underlandet. Han baserade karaktären Alice på rektorns dotter. På samma universitet fanns Harry Potter-matsalen!
På Magdalen college, vilket var det som jag kanske drömmer om allra mest, hade de till och med en rådjurspark!






Dag fyra åt vi frukost på en uteservering på Russel square. Där hade man utsikt över fontänen där skoluniformsklädda barn lekte, och en Hare Krishna-grupp som gick runt och sjöng sin enformiga men ändock dansanta sång.
På kvällen såg vi Phantom of the Opera på Her Majestys theatre. Jesus vad bra.

Jag kom hem från London igår, efter att ha varit där i nio dagar. Det är därför ni inte har hört från mig på ett tag! London var alldeles, alldeles underbart, men bortsett från en väldigt stor packning att packa upp och 157 olästa blogginlägg så är det väldigt skönt att vara hemma igen. När jag har packat upp allt ska jag visa er bilder från resan, och sen kommer ett eget inlägg med allt jag köpte! (♥♥♥, känner mig som ett barn på julafton!)
Innan jag åkte till London så var Vera i Göteborg, för vi skulle se The Specials. Det var verkligen en av de allra allra bästa konserterna jag någonsin varit på, vi stod längst fram i mitten och allt var så mycket bättre än jag någonsin hade vågat hoppas på. Jag trodde inte ens att jag någonsin skulle få se dem live. Dagen efter var vi på stan tills det att Vera skulle åka hem till Stockholm igen, och jag började packa inför London.
Hej sålänge!

Jag har haft sommarlov i några dagar, men inte gjort något särskilt exeptionellt. Idag, däremot, gjorde jag något så konstigt som att träffa Ebba! (Sara också, en kort stund.)
Vi ser orättvist omuntra ut, för det var en väldigt munter dag!

Vi satt på en trappa en stund, innan vi gick till ett grymt kaffeställe där man kunde rösta på vad man ville höra för musik. Jag hejar på bubblaren personalen a capella!


Sen gick vi in en stund på Liseberg, och stod under alla läskiga karuseller vi kunde hitta.

Vi tittade på en liten cirkus, och diggade till femtiotalet.

Och åt glass!

Det finns även några bilder på mig som lidelsefull luftviolinist, och några när Ebba flyger med skräckslagen min och jag stretchar och spänner armmusklerna, fast..dom behöver ni inte se. Hej!

Juni?! Herrejävlar.