Efter en hel massa krångel och när-jag-gick-därifrån-gick-du-dit-och-haha-vi-gick-precis-om-varandra-dramatik så träffade jag slutligen Sara och Ebba. Och så var det otäcka moln som hängde i luften och gjorde våra frisyrer alldeles burriga och spretiga.
Burriga och spretiga åkte vi på en spårvagnstur (där Ellen satt snett bakom mig och lurade! detta fick jag inte reda på förrens vi klivit av och hon hoppade fram och ropade hej!) till Bengans där Detektivbyrån skulle spela!

Det var en hemskt trevlig liten spelning, det där. Inte nog med de drömska låtarna, utan som grädde på moset så bjöd de även på en hel massa mellansnack på ljuvt klingande värmländska! Åå! Kunde inte låta bli att köpa den guldglänsande skivan, som senare blev signerad.

Efter detta gav vi oss iväg till det franska kafét som ligger på en tvärgata till Avenyn och Berzeliigatan. Le pain francais tror jag bestämt att det hette!

Det var tokmysigt trots de mystiska blickarna på bilden!