Åh, jag är bara så obotligt GLAD!
Förstår ni hur nöjd man kan vara med sig själv ibland?
Alla har varit så fina. Så snälla mot mig. Framförallt i min "svacka" då jag hade litenhetsvansinne, som Josefine kallade det för. Människor brydde sig trots allt, övertygade mig om att jag kommer bli något. Att jag lyckas. Linda var extra snäll, hon gjorde mig så himla glad (det måste jag få påpeka. läs hennes kommentar här). Jag började plötsligt inse att jag inte behöver känna mig besvärad, jag kommer räcka till. Till och med YOz-san klämde ur sig ett grattis, den bittra lille grisen. Själv kan jag inte vara bitter. Jag kan inte skriva bittra blogginlägg nu, nu vill jag bara krama hela världen! Det blir inga bitterheter än på ett tag.
Jag hoppas att alla någon gång får känna den här självsäkerheten jag upplever nu. Att jag är bra på någonting, att jag duger till allt från virkning till att vara snygg. Alla förtjänar det. Att få må bra, att få ta åt sig lite.

Björk! Du undrade vad det innebär att vara Graffitireporter. Jag svarar sisomsåhär: när man är Graffitireporter skriver man i ett år för Göteborgspostens ungdomssidor. Krönikor, listor, intervjuer, reportage, recensioner, testar grejer (exempelvis glass) och har en i övrigt mycket trevlig tid där uppe på redaktionen!