Ons 25 juni
I måndags fikade jag med Sophia på Husaren, cafét med de gigantiska kanelbullarna. Jag skojar inte när jag säger att en sån bulle kan mätta en hel by! (eller jo, lite kanske, men det hör inte till saken)
Igår (tisdag) var jag med Sara och Ebba, på Liseberg för att se Timo Räisänen. För att fördriva tiden fram till det att konserten skulle börja, så gjorde vi saker som är skittråkiga att läsa om (åt godis och åkte Lisebergsbanan två gånger och skrek METAAAAL), och traskade runt på området. Jag kan lova er en sak - jag ska aldrig mer gå i närheten av Gasten i Saras och Ebbas sällskap! De har en tendens att skrämma livet ur mig, vilket ger mig en förskräcklig reaktion: jag börjar springa! Jag! Springa! Alla forskare, kärnfysiker och dylikt sätter sina pannor i djupa veck när de hör det och börjar genast slita sitt hår och skrika "jag förstår inte! jag förstår inte!" men jag kan lova både dem och er att det är sant!
För att fördriva tiden ännu lite mer så gick vi även in i det där Evert Taube-muséet. Ganska fint och trevligt - ett intryck jag gärna hade behållit, om det ändå vore så väl. Där utställningen slutar, så måste man ta sig igenom fyra läskiga dörrar för att komma ut i friska luften, och efter två av dessa dörrar finns ett ganska stort, ljust och till synes tomt rum. "Ganska fint och trevligt" tycker man fortfarande, tills man får chansen att se sig omkrig. För vad är placerat uppe i ena väggen (nej, man brukar inte kunna säga att något är "uppe i väggen", men i det här fallet så var det som en inbyggd hylla det pratades om), om inte en människa! Chocken gjorde oss först förstelnade och knäpptysta (man kan ju inte skrika en liten gubbe rätt i ansiktet!) och undran över ifall människan skulle säga något till oss. Gubben i fråga var ganska obehaglig, där han satt och blickade ut med sina tomma ögon över rummet. Sedan slog det oss, att det var en docka! Genast började vi skrika och irra runt för att hitta en dörr som ledde ut ur detta skräckens hus, och upptäckte till vår förfäran att man var tvungen att gå förbi dockan för att kunna komma ut! "Fy fa-an, det här går inte! Jag kan inte gå förbi den där..huaaah, fy fa-an!" sa vi till varandra tills vi tog modet till oss och sprang ut genom de sista två dörrarna.
Om jag sen skulle ta och skriva lite om konserten, då. Jo. Den var bra, Timo och gøssarna skötte sig bra, tyvärr är det så himla svårt att ta åt sig av musiken och känslan och ljudet när scenen och publiken är så stor. Man känner ingenting, helt enkelt, så jag föredrar mindre spelningar.
På kvällen sov Sara och Ebba över hos mig. Vi såg på This is England och åt varma mackor.
Efter att ha druckit mitt te (kan aldrig bestämma mig för hur jag vill stava det. the? té? eller bara te?) imorse med Ebsa, dvs Ebba och Sara, så satte jag mig på spårvagnen in till stan för att träffa Andrea. Vi hängde mest runt i Haga-krokarna och gick Långgatorna fram och tillbaka. På den tredje av dess slag, Tredje långgatan, fann vi klisterlappen som ni ser på bilden. På den andra av dess slag, Andra långgatan, fann vi en sann liten Hästpojke: Martin Elisson!
Dagen var trevlig.
Hej!
Mån 23 juni
Här är min katt.
Min katt är fin.
Hon heter Suzy Sue.
Egentligen är hon döpt efter Siouxsie Sioux, men när min familj fick henne var jag sju år & för tråkig för att ge henne ett svårstavat namn.
Därför heter hon Suzy.
Fast vi kallar henne alltid för "tutin".
Varför i hela fridens namn kallar vi henne för Tutin?!
STOCKHOLM 16-18 juni
Nu är jag hemma från huvudstaden sedan någon dag tillbaka och är redo att dela med mig av visiten. (Det förra inlägget förtjänar en uppdatering: efter att det var färdigskrivet så började det ösregna, och det lilla vattenpöls-hoppande barnet inom oss båda väcktes upp. det hela ledde till att vi sprang ut och skrek som tokar i regnet som förgyllde hela staden. vad vi hade hoppats på efter det var lite grönska, men det tycks bara fortsätta och fortsätta i oändlighet)
Måndagen den 16 Juni
Med färdproviant beståendes av ciabattas, godissnören, en påse vinterkatten och jos så satte vi oss på tåget som skulle ta oss med till Stockholm. Tågresan var till en början så som tågresor brukar vara - ganska långtråkig och ointressant, med ett landskap som rusade förbi fönstret. Vad som senare hände var en sån sak som vi kommer kunna skratta hjärtligt åt tids nog, men i stundens hetta så var det mest ganska jobbigt. Sara satt och skakade till synen av två väskor som lämnats vid sina säten, och som legat där oroväckande länge. "Haha, det ligger säkert bomber i dem, haha" sa jag och petade lite på Saras arm. Det hela var ytterst allvarligt enligt henne, så jag skickades iväg på jakt efter kvinnorna som lämnat sina väskor. Jag sprang mellan tågets båda ändar utan större lycka. Jag kom tillbaks till Sara, och vi lyssnade på The Phantom of the Opera-soundtracket på hennes ipod för att lugna ner oss lite. En stund senare beslutade sig Sara för att själv leta rätt på kvinnorna medans jag frenetiskt tuggade på godiset, och när hon kom tillbaka var det ett "puh, de satt i bistrovagnen!" som kom från hennes mun. Vi började redan skratta åt det hela.
Resten av dagen spenderades i diverse affärer och parker där vi åt, innan vi på kvällen begav oss till vårt trygga bo. Då hade vi redan hunnit klaga på både rygg, axlar och nacke i många jobbiga timmar eftersom vi varit tvungna att hela tiden gå runt med packningen.
Tisdagen den 17 juni
Vi gick upp i ottan (nästan) för att bege oss in till staden där vi skulle mötas upp av Sara (stockholms-sara, dvs!) och en tjej vid namn Moa vid Medborgarplatsen. Vi hade innan det hunnit med en tur till den himmelska affären Beyond Retro, (älskade Beyond Retro, jag vill gifta mig med Beyond Retro så som jag vill gifta mig med den analoga systemkameran jag köpte härom dagen!) och efter några om och men så kom vi därifrån med en varsin kofta i storlek xxxxxxxxxxl. Jag fick med mig ett fint halsband också.
(skorna på bilden köpte jag senare under dagen inne på Lisa Larsson. de hade kostat 1000 kronor, men jag fick dem för 250! dvs ett riktigt jävla kap! & ja, jag köpte bara röda saker. jag fick en röd-knäpp i huvudet!)
Sara kom, vilket inte Moa gjorde då hennes mobil försvunnit på en buss, och vi slog oss ned på String för en fika. Efter en stund fick vi även sällskap av Greta, Emily och Lund-Hanna!
fr. vänster till höger, uppifrån och ner: Sara, Emily, Hanna, Greta
Onsdagen den 18 juni
Efter att ha lämnat packningen på Centralen så gick vi (jag och Sara, dvs sarlistaven) in till Söder. Omringade av Rikstagshusets stenväggar skrek människor nej, och dessa utrop var självklart menade till de som skulle rösta om FRA-lagen. NEJ till 1984, NEJ till ett storebror ser dig-samhälle och NEJ till FRA osv. och jag ville skrika nej jag också, men det kunde jag inte för vi skulle gå och möta Moa. Och såhär ser hon ut:
Väldigt lik Ebba i "Ebba och Didrik", om jag får säga det själv.
Nåväl, efter en stunds fika på String så begav vi oss tillbaka till staden, till fots, ännu en gång. Det kändes lite ledsamt, att gå vid Slussen och Gamla stan en sista gång.
& så tog jag lite kort med den analoga systemkameran. Jag kommer lägga upp bilderna här när de framkallats.
Tågresan hem var ett helvete. Den redan så långa resan på fem timmar växte med ännu en och en halv, och det var så jobbigt och deppigt så det tänker jag inte skriva om.
Sön 15 juni
(Och just det! En ny krönika - av mig, såklart - var med i GP idag! Men bilden på mig är så provocerande äcklig att jag föredrar att ni struntar i att läsa skiten, åtminstone på nätet. I tidningen är det helt okej, då är bilden mindre och brusigare. Peace!)
Lör 14 jun
Idag, däremot, var det dags för en härlig loppisrunda med den härliga Andrea! Det var härligt, kan jag säga er. Loppisen ägde rum på Heden, en kvarts promenad från där jag bor, och på vägen dit fasade jag för att jag skulle köpa en klumpig möbel som jag skulle tvingas bära runt på resten av dagen, eller att jag skulle köpa något tokdyrt bara för att jag inte vågar pruta.
Efter att ha kikat runt en stund såg jag den. Kameran. En analog kompaktkamera av arten Canon från tidigt 80-tal, och av någon märklig anledning föll jag pladask. "Vad ska ni ha för den här?" frågade jag och pekade på fotograferingsapparaten. Svaret jag fick var aningens för högt, och rätt som det var så TJOMM: "ska vi säga en hundralapp?". Det bara slank ur mig! För första gången i mitt liv har jag vågat ta mig an konsten att pruta ner priser! Nöjt gick jag därifrån med en Andrea vid min sida, en kamera rikare (eller fattigare?).
Vi traskade runt ett tag i Haga också! Haga, ljuva second hand-område, för vad ser jag när vi kliver in på myrorna - om inte en till kamera som jag genast vill ha! En fin liten systemkamera från 1984 som passar som hand i handske i min nya lilla samling! Hjärtat mitt sjunger, två kameror på en dag för sammanlagda 250 riksdaler!
Andrea, det är en snygg tjej det! (jag gillar det gubbiga intrycket som ligger och gror i meningen)
Mån 9 juni
ATT IGÅR VAR EN PERFEKT DAG.
Synd bara att jag inte kom på det lite tidigare; exempelvis att jag inte kom på det igår!
Måndagen, dvs den här dagen, spenderades med klassen. Vi höll hus vid Sisjön, vilket jag inte minns mycket av eftersom jag somnade på direkten när jag kom hem. Det är så läskigt när man somnar mitt på dagen, för allt som tidigare hänt glömmer man bort, och det känns som att man bara drömt allt.
Hursomhaver, utflykten var det. Det var nog det roligaste jag varit med om, bortsett från tristessen och huvudvärken och alla som sprang runt och skrek och kastade varandra i vattnet och värmen och de miljarders skolklasser som skulle tränga sig på bussen samtidigt. Det vill säga: inte särskilt kul. Men jag såg Hanne i alla fall! Jag tänkte ropa hej, men en sönderhostad röst och ett förvirrat sinne förhindrade saken. (Jag kan säga hej nu istället. Hej Hanne!)
På onsdag är det skolavslutning. WOOHAH!
Sön 8 juni
Goddagens! Det här kommer bli ett bildspäckat inlägg, och jag hoppas därför att alla tänker "yäss, gôtt" och fylls av en sprudlande lust att skriva en såndär msn-tummen upp-smiley.
Nåväl! Kamraten Sar(list)a(ven) kom och vangästade mig igår. Vi gick till en fotoaffär i det OTROLIGT varma vädret, där min far fick hala upp plånboken och hosta fram några lappar. Det var dags att köpa ett nytt objektiv till kameran! (jag älskar älskar ÄLSKAR mitt nya objektiv! datum för bröllop är dock inte inbokat än.) Efter det så svängde vi runt i Haga och gjorde sånt som man brukar göra när man är där, typ gick i second hand-affärer och la oss på marken och fotade. Innan vi begav oss hem igen, så köpte vi med oss kanelbullar och dricka och satte oss vid kanalen. (och vem ser vi där om inte GETEN!!!1 ingen kommer förstå vem denne get är, men jag var ändå tvungen att skriva det.) När kvällen smög sig på blev det dags för kladdkaka och Marie Antoinette och övernattning. (vi sov sött, om någon ville veta)
Rätt som det var blev det morgon, eller kanske ska man kalla det för eftermiddag, och vi begav oss till Ica Maxi. Vägen kantades av spårvagnsräls, cyklister och uttorkade gräsmattor (det har inte regnat på flera veckor och alla små gummor och gubbar panik-vattnar de gula resterna av gräs som finns här och där).
Väl framme köpte vi oss en påse naturchips, varsin glasflaska med läsk och ett par färgglada kammar (jag).
Vi införskaffade oss även ett par stalkers. (kan man säga så?) De hade svischat förbi oss när vi gick längs cykelvägen till Maxi, stannat då och då för att vrida på huvudet och se på oss (tror vi åtminstone!), synts i närheten av oss inne på den omtalade mataffären, och så när vi skulle gå ut - då satt de där utanför och sörplade på varsin dricka! "Är det bara jag, eller förföljer de där två killarna oss?" frågade jag Sara med ett skrattigt och nervöst darr på rösten. "HAR DU OCKSÅ TÄNKT PÅ DET?!" fick jag till svar. Läskigt.
Saroooo
Vi slog oss ned (slog ned oss!) på granngården med det vi köpt + kladdkaka + flødeskum + andra nödvändiga saker såsom ipod-högtalare, handduk att sitta på och kameror.
Sara hade söta kläder. Sött halsband också, för den delen! *HOST* jaghargjortdet *HOST*
HAJDO!!
Tis 3 juni
Förstår verkligen inte varför folk avskyr Blondinbella så mycket! Som exempelvis när hon häromdagen publicerade en Clash-låt (Rock the casbah), varpå hon fick miljarders med arga kommentarer där folk ifrågasatte att hon varvar inlägg om hur det var på senaste MUF-mötet med Clash. Jag lyssnar på Clash, och med tanke på hur barnsligt frustrerad jag brukar (eller brukade?) bli över copycats, så trodde jag att jag skulle känna lika stor avsky som de andra. Men inte - jag blev bara förvånad, och sen ganska glad över att hon skaffat sig så bra musiksmak. Det betyder ju att hon lyssnar på det hon själv gillar, trots att det kanske är "politiskt inkorrekt", och inte bara på det man "ska" lyssna på. Att hon inte hittat den musiken med MTV's hjälp, utan på alldeles egen hand.
En bloggare jag däremot inte alls tål, inte över huvud taget, är Alex Schulman. Jag vet inte varför, men det är något vidrigt med det han skriver (får jag en känsla av i alla fall. faktum är att jag aldrig ens läst något av honom. jag kan inte med det!). Så vidrigt att hjärnan svartnar, stänger av, och vrider sig i smärtor! Jag vägrar erkänna hans existens, håller för öronen och gapar "LA LA LA JAG LYSSNAR INTE LA LA LA" och fortsätter så tills alla tecken på en Schulman försvunnit.
Sön 1 juni
Skrev ut bilder idag, som ska sättas upp på väggen efter att den målats med magnet- och griffel-färg.
Är man inte med på någon av bilderna så beror det på: att jag antingen inte har någon bild på dig från den nya kameran, eller att jag bara har dåliga bilder på dig, ELLER att jag inte har så bra kontakt med dig (känns dumt att sätta upp bilder på folk som jag inte känner så särskilt bra). Känner man sig lite smått mobbad, så säg till! Då skriver jag ut / tar en ny bild på dig.
(Sar(list)a(ven) är med sjukt många gånger för att jag har sjukt många bilder på henne. Lina och Stockholms-Sara är med två gånger för att de är sjukt snygga.)
