Det har varit ett märkligt/tokigt/mongolidt/underligt år, vilket firas med en hel-märklig/tokig/mongolid/underlig ny banner. En annan märklig/to(nä nu blir jag tjatig) sak är att folk tänder fyrverkerier som jönsar ute på gatan. Det låter ungefär som att någon blir skjuten tre gånger i sekunden. (Eller ja, vad vet jag om det, att skjuta folk?)
Den bästa dagen det här året var helt klart tisdagen den 25 mars. Allt var helt enkelt väldigt trevligt och roligt och lättande och upplyftande och många ljus gick upp för mig. Året har i största allmänhet varit väldigt..bra. Men alla tycker att det är jättetråkigt att läsa årsresuméer så jag väljer att sluta skriva här. Läs om den fina dagen istället.

Idag är det dan före dan före dopparedan, nästan bättre än själva dopparedan just för att man hela dagen får gå runt och säga "dan före dan före dopparedan, dan före dan före dopparedan, dan före dan före dopparedan, danföredanföredopparedan" - festligt! Och så har jag ju möblerat om mitt blonda hårsvall. (Eller ja, svall är väl att ta i?) Festligt det med!

(bilderna ovan skulle egentligen laddas upp som en animation, men tack vare det underbara internet/den underbara datorn/det underbara blogg.se/det underbara någotannat, så funkar det inte. surt. ni vet väl att det är så räven säger om bären?)

En märklig ovana har drabbat mig. Varje gång jag står i hallen och hör ljud från trapphuset, såsom skramlande nycklar och slamrande hissdörrar, så spejar jag ut genom kikhålet i dörren. Jag hoppas alltid på att det är Hadbi B (läs här, här, här, här och här), jag har ju gått runt i flera ÅR (sju närmare bestämt) och undrat vem han är och hur han ser ut.
Så, häromdagen när jag satt i hallen och snörade av mig skorna, så hörde jag steg i trapphuset. Som vanligt tassade jag fram till dörren och kikade ut. Jag såg hissdörren öppnas, jag såg någon kliva ut, jag såg någon ta upp sina nycklar och sätta dem i mittendörren och det gick upp för mig att denna någon var Hadbi B!
Detta hoppades jag innerligt på: att han skulle tända lampan så att jag kunde få se honom, att han inte skulle skrämma ihjäl mig och att jag skulle kunna hålla mig i skinnet.
"Men tänd då, täääänd" viskade jag med näsan tryckt mot dörren. Gissa om han tände?
Det gjorde han såklart inte. Allt jag såg var hans skugga. Den mannen alltså, han är insvept i mystik.

Det var skolavslutning och min livs första betygs-utdelning igår. Angående det sistnämnda kan jag säga att jag inte visste om jag skulle skratta eller skrika eller springa eller hoppa. Jag är bara för bra.
Och så kom Sara och Ebba hit. Vi tillagade en delikat broccolipaj och såg på V för Vendetta (skulle nog våga påstå att det är min absoluta favoritfilm. helt perfekt: manus, budskap, skådespel och så djävulskt snyggt filmat!), Alien och Aliens. Det var lite lagom att gå och lägga sig halv fem på morgonen. Sara skakade på, och ryckte i, min säng i sömnen.




Sara läser om balett och Ebba rör på huvudet.

Av någon anledning så ansåg min katt för några sekunder sedan att det var ytterst nödvändigt att förstöra tangentbordet till datorn där jag lägger in alla bilder. Nu ligger hon under granen och surar. Jävla katt. Jävla nödvändigt. Jävla jävla.

Uppdatering:
(Eftersom min far är en händig man så har han fixat tangentbordet nu.)
När jag i godan ro satt och åt frukost i soffan i måndags, så stod nyheterna på i bakgrunden. Till min förskräckelse/förvåning/glädje - eller nej, glad blev jag kanske inte, men ett gott skratt fick jag mig nog - så upptäckte jag att jag hade likadana kläder på mig som K-G Bergström. Det var..ja..

I onsdags så träffade jag ju, som bekant, Ebba och Sara. Ebba satt och pillade på ett armband på ett mycket demonstrativt sätt. Armbandet i fråga var väldigt likt ett såntdär ojojoj-gud-och-jesus-är-så-bra-armband vilket gjorde mig väldigt..fundersam? Det var ju inte likt Ebba? Så jag frågade vad det var för något, varpå hon svarade:
"What would Jesus do?",
tog av sig armbandet och gav det till mig med orden att alltid tänka på Jesus när jag stod inför svåra val här i livet! Hon kunde inte riktigt hålla sig för skratt, och förklarade att man ska skicka vidare bandet när någon frågar vad det är för något, och föra budskapet vidare. Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta åt att jag verkligen måste bära det här armbandet tills någon frågar om det. Och jag kan ju tillägga att ingen gjort det hittills!

Det står WWJD på det, vilket alltså står för "what would Jesus do?". Ja, vad skulle han gjort i den här situationen?
Jag köpte mig en stilig stickad tröja också, från (hör och häpna och förfäras)..Gina tricot. Den är hemskt fin, men när jag på torsdagen hade på mig den i skolan så upptäckte jag två saker. Ett: den fullkomligen stinker fjortis-parfym och Två: den hade en orange-foundation-fläck på halsringningen. Så går det när man köper kläder på Gina tricot. Och så upptäckte jag en tredje sak med, förresten! Skolans rektor Anders Whatshisname hade en likadan på sig! Åh, först K-G och sen rektorn! Jag antar att min klädstil är lite..gubbig?
Och så kom det snö! Som såklart försvann efter några minuter.

Jag låter citatet i slutet av detta inlägg tala för varför jag inte skrivit på 13088 minuter.
Vad jag sysslat med sedan sist är att:

• baka pepparkakor
• totalt massakera ett par urväxta byxor (det ska bli en kjol)
• bli utskrattad av spanjorer FLERTALET GÅNGER
• inte äta godis
• träffa Lina
• träffa Ebba
• skratta when reading about Nordic-discot som gick käpprätt åt
• läsa Bridget Jones (haha, gud!) och blivit påverkad av detta i mitt skrivande (se meningen ovan). (när jag skrev detta inlägg så hade jag läst för mycket Lotta-böcker)
• nästan trampa i en hög med hundbajs

YOU'VE GOT TO DRAG YOURSELF TO WORK
DRUG YOURSELF TO SLEEP
YOU'RE DEAD FROM THE NECK UP
BY THE MIDDLE OF THE WEEK