(här kan man skriva in valfri ursäkt för dålig uppdatering)

En gång träffade jag Hanne en kort stund. Hon hade en underbar liten Rolleiflex-kamera! Dör. Åh.


Och en annan gång träffade jag Ebba innan jag skulle springa till tåget. Det är hon som tog bilden här under, alltså.

Vi gick runt bland Kronhusbodarna


Och så åkte jag till Karlstad. Där träffade jag Linda och vi åt brända mandlar eller kanderade nötter eller vad det heter!


Och så åkte jag till sommarstugan:


Morfar filosoferade..


..och tog ut båten.


Lampa yeah.


Köpte en hästbur.






(hahahoho hjälp jag måste klippa mig)

Hajdo!

Det var en fröken Lisa som frågade mig om smakerna på macaronsen.
Om jag minns rätt så var det två stycken kaffe, två stycken choklad, två hallon (man måste ju bjuda mormor och morfar!), en pistage, en vanilj, en citron, en apelsin-choklad och den vita med prickar som i själva verket är ljusgrön var pistage med choklad.

Sen ska jag också passa på att ställa en fråga till mig själv. Varför har jag alltid haft för mig att jag inte gillar Pixies?! Äh, jag var väl ung och dum.

De här bilderna tog jag efter att vi kommit hem från Paris (fast bilderna på mig har fadern tagit). De föreställer alltså den ask med macarons jag köpte där. Åh, kan fortfarande känna den söta smaken - vilket inte beror på att jag låtit bli att äta något eller borsta tänderna på en månad.
Jag kan säga er att jag skyddade den satans asken med mitt liv, gjorde allt för att den inte skulle mosas på flygplanet. Flämtade bestört varje gång någon hetsig dam sprang in i mig. Det var ju dyrt!

Onsdagskafferepet fick besök av fagra fröken Johanna! Hon sitter i mitten och är Ebbas kamrat.

Här är förresten en bild jag tog med Ebbas kamera i helgen en dag när jag inte hade min egna kamera med mig. Vi gick runt i Vasa innan vi åkte hem till Ebba och spelade piano och bakade. Eller nej, det var en annan dag kanske? Grönt ä chönt!


Sitter och grunnar på var min skrivkunnighet tagit vägen. Den är inte i fingrarna längre, i alla fall.

1. Träffade Hanne en dag
2. Träffade Sara och Ebba en dag (nähä!!) på Ahlströms (nähä!!)
3. Min mamma kan det här med smakfull inredning
4. Ebba äter blommor
5. Ebba äter inte blommor
6. Jag kan det här med smakfull inredning

Jag vaknade mitt i natten av att jag hörde min egen röst skrika HERRE GUD!
Borde få nobelpriset i att skrämma ihjäl mig själv.
Jävla hjärna.
Hade nämligen en dröm där jag låg i min säng på mitt rum. Mitt i natten. Mörkt. Kollade på klockan, tycktes vänta på något. Plötsligt byttes min bokhylla ut mot en gigantisk lastbil. De som känner mig vet att jag har utvecklat en liten skräck för lastbilar som står väldigt nära mig, eftersom jag får känslan av att de kommer välta över mig. Ni kan ju gissa vad som hände i drömmen.
Den stora svarta lastbilen började gnissla och vaja, för att sedan störta rakt emot mig.
Jag visste att jag skulle bli till mos, att jag skulle dö på fläcken. Totalt handlingsförlamad. Det enda jag kunde göra var att skrika HERRE GUD.
En kan ju va snabbtänkt, va!

Mitt festliga inlägg om Selma Lagerlöf gick tydligen inte att kommentera. Det var ju illa! Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Nåväl, här kommer fler analoga bilder!

Fyra av bilderna från den ena rullen har försvunnit förevigt förevigt förevigt förevigt. Två av dem var på Sara och Malin. Malin har jag bara träffat en gång, och SÅHÄR mycket ser man av henne på den enda bilden som inte förintades (hon är alltså till höger):


Såhär kan det se ut hos min mormor och morfar:


Såhär hade det nog sett ut om Ebba spelat i The Cure runt 1980:








Sara utanför sin gamla lägenhet:


Saaaraaa i hörnet vid 7eleven:


Jag, yeeah, cool, Saras masterpiece, cool:


Ebba:


Hahah, mina ögon ser helt insane ut! Ebba tog bilden:


Såhär såg hästarna ut innan de blev målade:




Vi gick tilbaka till Trädgårdsföreningen någon vecka senare för att beskåda konstverket nedan. Då hade några apor/amöbor/neandertalare/annan dum art förstört hela bänken med hakkors och annat dumt hittepå. Snällt.




YOz-san fick bli lite Parispimpad i photoshop:


Sara, Ebba och Andrea häromveckan:


Och vi åt så satans mycket glass:


Hej so long!

Jag har precis gått och hämtat ut två rullar med analoga foton, och tänkte börja med att visa er några av bilderna från Paris!


Här bodde jag


Triumfbågen


Eiffeltornet


Hästen och invaliden.


Les Tuileries


Jardin du Luxembourg. Min ömma moder tog bilden. Och..alltså, jag skyller quasimodoryggen på min gigantiska jeansjacka.


Hesten och körsbärsträd


Cimetière de Montmartre


Opéra national de Paris

Jag fick tillbaka ett svenskaprov i grammatik igår. En av frågorna löd "Skriv en mening med 'Selma Lagerlöf' som subjekt", varpå mitt svar var:
"Selma Lagerlöf var dum; du förstår, hon skrev dumt!"
Ett korrekt svar, visst? Men jag fick inga poäng för det - läraren hade bara skrivit ett stort rött frågetecken! Det var omöjligt att hålla skrattet inne när jag sen kom ut ur klassrummet. Kan man göra så? Kan en lärare verkligen göra så?! Haha!

Äh, jag fick ändå mvg.

(vet att ni tycker om mobilbilder)

Holy chrrrrist, vet ni vad, jag har haft så fullt upp att jag inte hunnit blogga! Att sitta i solen och äta svindyr glass och sånt i den stilen, det är inget man gör i bara farten sådär! Det kräver stor koncentration och eftertanke. Ni hör ju, då har man inte tid med bloggande!!

På bilden ser ni Andrea, Sara och Ebba i Trädgårdsföreningen. Ebba ser lite dyster ut, men det är bara för hon vill att vi ska skynda oss med att äta upp Ben & Jerryn innan den smälter.
Efter vår härliga glasspicknick åkte jag och Ebba till Backateatern (jag praoade där och i svt/sr-huset i två veckor häromnyssens. där träffade jag på coolingar som Kristian Luuk, Janne Josefsson och han som var med i Musikhjälpen) för att se en repetition av Brott och straff. Joel Kinnaman, han i Tjenare kungen och Snabba cash (som spelas in nu), spelade huvudrollen Raskolnikov (yeah, nu kände jag mig cool!). Och alltså. Satan. Vad. Bra. Både Ebba och jag var mållösa. Shit. Jag vill att hela världen ska få se föreställningen och fatta hur vansinnigt bra den är! Får rysningar bara av att tänka på den. Kulisserna, skådespelarna, musiken, ljuset, slutscenen.
Hjälp.
Jag kan inte riktigt prata.