Igår var jag på halloweenfest hos min nya klasskompis Cecilia! Det var halkig nattpromenad i skogen, kattklappande, kortspel där förloraren tvingades knäcka ägg i pannan eller kanske ligga på golvet och försöka lyfta en tallrik med tungan (alltså <3<3<3), gangsterfilmsdiskussioner och slutligen skavfötterssovande i en väldigt trång soffa. En väldigt rolig och trevlig kväll helt enkelt! Jag var för övrigt utklädd till död fransman.

Om jag hade ett kafé så skulle det ha ett schackrutigt golv. Kaffet skulle serveras i klassiskt vita koppar, kanske som de man får på Ahlströms. I glasdisken vid kassan skulle man få peka på vilken bakelse man ville ha, för det finns bara bakelser. Och kanelbullar. De som stod i kassan skulle ha svarta flugor och 50-talsbowlingskor. Stolarna och borden skulle vara som de är i Paris, fast här och där skulle det finnas små bås. Sätena skulle vara mörkröda. Och så skulle det finnas en snirklig trappa upp till en övervåning, och därifrån skulle man kunna se undervåningen och disken med bakelserna och jukeboxen i hörnet som spelar dom här låtarna och kanske den från Twin Peaks som jag inte kan hitta. Det skulle vara gigantiska fönster ut mot gatan. Och väggarna skulle vara fulla med gamla tavlor och fotografier och porträtt på den trevliga personalen och kanske några stamkunder om de ville.

En av de sista dagarna av sommarlovet åkte jag till Uddevalla för att träffa Emma, och då tog jag med mig den analoga kameran. Här är hon!

Vi fikade hela tre gånger om jag minns rätt! Först på den här lilla innergården.

Vi cruisade runt bland antikaffärerna också.


Fantastisk vägg. ARBETE. UNG VÄNSTER. ANARKISM. RÄTTVISA. SOCIALISM. Därav hennes hardcore-ansiktsuttryck och hardcore-hyttande med nävarna.

Och så bjöd jag på några knöliga och gulligt missbildade macarons.

Förra hösten.

 

Här är den, filmen. Jag känner att jag kanske borde säga något om den. Först kan jag säga att den är pytteliten för att ni inte ska se hur dålig kvalité det blir när man laddar upp den på internet. Sen kan jag säga att ni varken ska se det som en dokumentär eller glorifiering av en livsstil. Det är enbart bilder, enbart en betraktelse av något fiktionellt. Och tack Andréa för att du ställde upp! Hej!

Det såg så hemtrevligt ut när jag öppnade kylskåpet i morse. En tallrik blåbär och tre burkar hemgjord marmelad. Jag har dock inte en blekaste aning om var de kommer ifrån, men jag tvivlar på att det är någon i familjen som pysslat, för SÅ pittoreskt är inte mitt liv.

För övrigt har det blivit höst.

I väntan på bättre tider & brist på annat får ni se en bild som Emma tog på mig häromveckan. Jag har EN bild kvar på den analoga kameran som syns ovan, så snart ska ni få se vad jag haft för mig den senaste tiden.