Sön 3 jan, E.E.

Jag skriver brev då och då, till Sara som bor i Stockholm. Allra mest tycker jag om att skriva på gulnat papper. Då använder jag min allra skrivstiligaste rödaste handstil, och så förseglar jag kuvertet med ett lacksigill som jag ärvt av min farfars far. En sån tur då att jag har samma initialer som han hade!

elisabet

och

emelie



det är så självklart

en självklar signatur



vi hör kanske samman

lite mer än vad vi först trodde



jag kan hålla dig i handen om du vill

så vi slipper evig dödsjakt

och att balansera på tågrälsen



det stämmer nog som du sa till slut

att vi var aldrig längre än 20 meter ifrån varandra



och det gör inte ont för livet som lämnat mig

bara du håller i min hand



Åh, minns du det där? Jag läste nyss en blogg och blev så himla nostalgisk. Om tre månader tror jag, då är det fem år!

Nej hör du, imorgon beger jag mig till Stockholm.

Jag tar nog BD-tygväskan, den som jag köpte första gången vi träffades. Kommer du ihåg det? Jag ska aldrig slänga bort den. Den kommer alltid alltid vara förknippad med ett soligt göteborg!

I wanna be luke skywalker tonight.

tack för brevet, mycket angenämt. MEN! Lack-sigillet hade ramlat av när jag fick brevet! Buhu

Sara: NEJ! NEJ! NEEEEEEEEEJ!!!!!! Jag fasade för det..jag får limma fast det nästa gång!

EMELIE! Hur fan blir du av med reklamen under ditt första inlägg? Asså. Neh, det stör mig så jävla mycket.

EMELIE, nej, sara, menar jag: WOT, nej, jag vet inte?! Då är det nog fel på din dator..för jag har ingen aning om hur man får bort reklamen!

helt fint