Sön 15 aug, P&P

När jag inte är på Way out west eller nästan gråter av lycka över det nyinköpta chunky-jordnötssmöret så läser jag den här otroligt fina upplagan av Pride and prejudice som min mor köpte i London och lyssnar på Beach boys.

Åh vilket fint omslag.

Jag läste den på svenska och tyckte inte alls om den.

Jag hade hört så mycket fantastiskt om den, att jag bara var tvungen att läsa den för att det var den bästa kärleksromanen i världshistorien ungefär.

Blev riktigt besviken, den saknade helt beskrivningar av både människor och omgivningar. Sida upp och sida ner av fancy namn och titlar och den och dens herrgård och fester.

Enligt mig var den slät och ytlig och rakt igenom urtråkig.

Vad tycker du om den? Hoppas att du gillar den mer än jag, haha, det vore synd på en sån vacker bok, om du inte gjorde det.

Toppenblogg du har förresten!

Kram

Jag har inte läst mer än tio kapitel än så länge, så jag kan inte säga så jättemycket om den. Men det första jag slogs av var att den var skriven med så mycket humor! Åtminstone på originalspråket, jag kan tänka mig att det är mer nyanser i talet i den engelska än den svenska versionen. Jag håller med dig om att det är väldigt mycket Lady Fancy hit och Sir Dandy dit på den och den herrgården, men det finns ändå något som jag inte kan sätta fingret på som får mig att vilja dyka in i boken så fort ett tillfälle ges.

Tack, förresten!