För någon vecka sedan, när jag satt på spårvagnen in till stan, så hände en sak. Jag tittade ut genom fönstret, och på vägen utanför körde en bil i samma hastighet som spårvagnen. I baksätet satt en flicka, hon var kanske fyra år och såg med sina mörka ögon rätt in i mina. Och hon slutade inte, hon bara tittade och tittade, och när spårvagnen saktade ner och hamnade efter så vände och sträckte hon på sig för att inte bryta ögonkontakten. Hon såg väldans fascinerad ut. Så åkte vi lika fort igen, fortfarande med ögonen på varandra. Jag hann le mot henne innan vi kom ifrån varandra igen. Under flera sekunder såg jag inte till bilen; men så kom den fram, i ett kort ögonblick, en tredje gång. Hon började skratta och vinka med hela armen, och bilen svängde av på en annan väg.