Ett litet "JUAAAAAHH!" lyckades jag trots allt trycka fram ur min förkylningsdrabbade hals. Ett kuvert i a4-storlek låg på hallmattan, märkt med orden:

Eh? Trots den groteska grammatiken så kunde jag ändå inte riktigt hålla mig från att bli lite glad. Även fast det som väntade mig inte var riktigt lika glatt. En cancersjuk?! Är det en cancersjuk som ska stå på farmors piano?!
 (klicka på bilden) Tillåt mig ge lite o-creds till fotografen som bara tog en bild och sen nöjde sig utan att ens titta på hur det blev. Både på porträttfotot och klassfotot. Är inte hela grejen att alla ska stå med lite krökta ryggar och ocharmiga miner till en början, för att fotografen ändå bara ska testa och se hur det blir, och sen säga något i stil med "kamelbajs" så att alla ska se lite glada ut, och SEN tar han den riktiga bilden? De fotar ju trots allt digitalt nu för tiden. Allt är möjligt. Snälla.

---

I lördags sken solen så glatt över staden, så jag och Sara tog en sväng genom Slottskogen. Fast det var inte särskilt intressant. Vad som är mer intressant, är att jag lyckades prova en (hemskt söt) liten tröja från H&Ms pojkavdelning, i storlek 128.

Det var nästan så att jag ville köpa den, trots de korta ärmarna. Det bruna bil-mönstret var helt oemotståndligt! "Men kan man inte ha en sån tröja under, och göra så att det blir på DET sättet? Man kan väl göra SÅ, så det blir på DET viset?" - jo, jag ville nog hemskt gärna ha den tröjan.


Sen så sysselsatte vi oss med stans tuffaste sysselsättning; att hänga utanför JC och titta på skyltdockor! Vad som var så märkligt är att vi gjorde det i säkert tio minuter. Där stod vi, med klubbor i munnen, och förundrades över dockorna, och diskuterade huruvuda det såg ut som att de tittade på oss eller inte. På bilden böjer sig Sara åt alla möjliga håll för att hitta en vinkel där pojken faktiskt tittar en i ögonen. Det gjorde han inte. Vi kom fram till att det var en dålig skulptör som tillverkat dem.

På kvällskvisten placerade vi oss i tv-soffan för att titta på Sweeney Todd. Den var, tyvärr, under förväntan faktiskt. Å, jag vet inte varför! Jag vill ju tycka att det var en hemskt bra film! (kombinationen Tim Burton + Johnny Depp slår ju aldrig fel!) Men det gör jag inte.

---

Söndagseftermiddagen spenderades med Lina! Det är alltid trevligt att träffas igen och prata om det som hänt sen vi sågs senast, även fast det gör att jag känner mig som en gammal, gammal människa. "Oj, vad länge det var sen sist!" och sånt. Fast, det roligaste av allt är alltid att hitta konstiga band mellan oss, i stil med att jag känner hennes kusins flickväns halvsysters före detta klasskompis. Läskigt är det också!
Och på måndagen kom Andrea hit efter skolan. Vi åt våfflor innan vi åkte iväg till GP.