Åh, det är sommar sommar sommar! Utomhus skriksjunger fåglarna ikapp, på gatorna skriksjunger studenterna, och ljuden från detta sipprar in genom vardagsrummets öppna fönster. Öppet fönster har man bara på sommarn! En konstant skrattkänsla i magen har man bara på sommarn! Det hela är alldeles ljuvligt, och jag planerar stockholmsvisiter och lägger pärlplattor och fotar och äter glass och målar (kanske en ny banner till bloggen, men jag vet inte..ska jag byta design?) och visslar och tittar med lyckliga ögon på de filmer som hamnat i brevinkastet (control, this is england, seinfeld säsong 8) och mitt i alltihopa lyckas jag till och med klämma in lite läxläsning utan att det blir tokjobbigt! Sånt händer bara när det är sommar!

Sen så känner ni förmodligen till min kärlek till spårvagnar också, så därför måste jag bara få berätta om de små gubbar jag igår såg från mitt säte.
Den förste lille gubben jag såg var av tomteskäggs-sorten. Han stapplade gatan fram, med en systembolaget-kasse dinglandes i ena handen. Ögonen täcktes av det yviga gråa håret och den dammiga kepsen. Näsan var djupt begraven i en stor bukett av lila syrener, och han kunde inte gå mer än två meter åt gången innan han var tvungen att stanna igen för att lukta på blommorna.
Den andre lille gubben satt mitt emot mig på spårvagnen. Han var snarare lite läskig än gullig, där han satt i sina solglasögon som var så mörka att man inte kunde se om han sov eller var vaken. Jag, liksom många andra, roade mig med att sitta och se på hur han nickade fram - och tillbaka, fram - och tillbaka. Det kroppsspråket tyder väl rätt så rejält på att han inte var i vaket tillstånd, förvisso.