I onsdags var jag med Sar(list)a(ven), den jäveln! Har inte träffat henne på år och dar känns det som. Vi "hängde" (är det så man gör när man är ungdom? "hänger"? min mentala ålder är 97?) på Cafévas uteservering med sommarkvittrande fåglar som sällskap. Smygkikade på alla fläppon, bohemer och pedofiler som traskade Haga Nygata fram. Bland annat såg vi: en yngre kvinna vars kjol var lång men vars slits sträckte sig ända upp till trosorna, en gubbe på cykel som hade tagit till sig modet som syns på "indianerna" som brukar spela panflöjt och dansa vid Kopparmärra om kvällarna, samt en tant som såg ut som en pensionerad postituerad.
Försökte dessutom förklara vilken reklam det här var för Sara:

men mina fina dialekter, återspeglignar och miljöbeskrivningar till trots - så hade hon ingen aning om vilken det var! Med argumentet att hon inte ser så mycket på tv längre! Jag blev förskräckt. Vad är det med dagens ungdom?!

Det var tänkt att den icke-tv-tittande damen i fråga skulle komma hit idag, för filmkväll och stockholmsplanering + övernattning, men ödets ironi satte hinder för det hela. Allt jag kan göra är att ligga i soffan, se på Jeeves and Wooster och tycka synd om mig själv samtidigt som jag hostar bort rösten till oigenkännlighet. I den här mördande värmen också! Jag är dessutom för trött för att kunna slå huvudet genom betongväggen, så jag får nöja mig med att tänka mig hur det skulle kännas.