Tjena kômpisar! De första dagarna av sommarlovet har passerat icke-obemärkt förbi. Jag har exempelvis fotat folk från klassen/skolan, låtit min mor spendera pengar på nödvändigheter åt mig, bedrövat mig över att jag inte har någon bra resväska, ätit ohutliga mängder fika, träffat Sara och Ebba och lärt mig HM's sortiment utantill (känns det som).

Idag, däremot, var det dags för en härlig loppisrunda med den härliga Andrea! Det var härligt, kan jag säga er. Loppisen ägde rum på Heden, en kvarts promenad från där jag bor, och på vägen dit fasade jag för att jag skulle köpa en klumpig möbel som jag skulle tvingas bära runt på resten av dagen, eller att jag skulle köpa något tokdyrt bara för att jag inte vågar pruta.
Efter att ha kikat runt en stund såg jag den. Kameran. En analog kompaktkamera av arten Canon från tidigt 80-tal, och av någon märklig anledning föll jag pladask. "Vad ska ni ha för den här?" frågade jag och pekade på fotograferingsapparaten. Svaret jag fick var aningens för högt, och rätt som det var så TJOMM: "ska vi säga en hundralapp?". Det bara slank ur mig! För första gången i mitt liv har jag vågat ta mig an konsten att pruta ner priser! Nöjt gick jag därifrån med en Andrea vid min sida, en kamera rikare (eller fattigare?).
Vi traskade runt ett tag i Haga också! Haga, ljuva second hand-område, för vad ser jag när vi kliver in på myrorna - om inte en till kamera som jag genast vill ha! En fin liten systemkamera från 1984 som passar som hand i handske i min nya lilla samling! Hjärtat mitt sjunger, två kameror på en dag för sammanlagda 250 riksdaler!

Andrea, det är en snygg tjej det! (jag gillar det gubbiga intrycket som ligger och gror i meningen)