Säkert en trevlig prick, eller någon som inte skulle tveka att döda mig om han visste att jag skrev det här. Det är min granne jag pratar om, som jag praktiskt taget aldrig sett. Nej, bara hört. Det är nämligen så här, att när den lille indiske mannen (vilket jag antar honom för att vara) kryper ihop i sin tvåa, vägg i vägg med mitt rum, så tycker han om att spela musik. Helst vid sådär 7-tiden på helgmorgnarna. Helst riktigt hög, indisk opera. Det är vad jag vet om vår indiske lille vän!

I övrigt, så har jag ju min bästisochbundis-granne, namn okänt, som bor i en lyxig fyra. En gång såg jag att han klev ut ur hissen med en gigantisk rulle bubbelplast, som måste haft minst samma vikt som mig. Han förklarade glatt att han hänger på tradera där han säljer antikviteter inslagna i just den bubbelplasten.

Det finns många fantastiska och svindlande berättelser om grannar. Vänta ni bara!