När jag startade den här bloggen så tänkte jag "tredje gången gillt" (det var nämligen den tredje bloggen jag gjorde) och "jag ska aldrig mer skriva om hur längesen jag skrev något sist". Jag tänker inte skriva det nu heller. HA.

Kanske för första gången någonsin, så vill jag faktiskt att helgen ska ta slut. Visst, jag har alltid hatat söndagarna - på grund av den obehagliga tomma känslan - men det betyder ju inte att jag vill att det ska bli måndag igen. Det är bara det att jag på sista tiden varit ovanligt rastlös och uttråkad. Jag har nästan inte varit uttråkad över huvud taget under de senaste tio åren av mitt liv.
Jag har fått mig en ny favoritsyssla, som jag tar till med om jag är hemma och har tråkigt. Istället för att bara slösurfa och kolla om jag fått något nytt mejl en gång i minuten, så spelar jag spindelharpan och lyssnar på Hey little rich girl. Jag gjorde det i säkert fem timmar häromdagen. Minst! Och jag tycks aldrig tröttna, det är det som är det otroliga.
Som sagt, så längtar jag nästan efter att veckan ska börja. På måndag så kommer Andrea hit och äter våfflor (ny tradition!) innan vi åker till GP, på onsdag ska jag träffa Sara och Ebba (gammal tradition!), på fredag spelar Detektivbyrån (ingen tradition!) och på lördag ska jag förmodligen se Somers Town med Sara. Förra veckan gjorde jag inget över huvud taget. Eller jo förresten, jag spelade spindelharpan och lyssnade på Hey little rich girl!