Igår träffade jag Sar(list)a(ven) och Ebba, de fina fiskarna. Vi (eller är det mest jag?) har funderat på att ha som tradition att ses varje onsdag. Känner hur vi (eller är det mest jag?) börjar bli tanter. Kafferep på onsdagar, och att gå armkrok som Sara envisades med igår. Nu fattas det bara att vi kallar varandra för "tjejerna". Fast tantigast av alla är väl jag, med tanke på hur jag sitter där hemma och virkar och broderar små tantiga rosor. Jag har dock ett finfint ord att ta till som försvar: ironi. Vad vore jag utan ironi? Förmodligen en liten gullig tant.

Nåväl, vi var nära på att råka ut för ett riktigt missöde. Lite som Göteborgsvarvet 07. Samma dag som det ägde rum så fikade jag med Andrea. Vad som händer under Göteborgsvarvet är att hela stan spärras av för att alla svettiga gummor och gubbar ska få leva ut med sin självdestruktivitet (ja, jag tycker det är självdestruktivt att frivilligt springa 21 km). Hamnar man på fel sida om avspärrningen så tar det flera timmar innan man kan komma ut, med tanke på hur extremt många det är som springer varvet. Dessvärre så lyckades vi båda hamna på fel sida. Adrea lyckades däremot springa igenom, men det var inte helt smärtfritt med tanke på alla de arga rop som kom från löpare och åskådare. Det hela avskräckte mig, jag ringde min stackars far och skrek frustrerat att jag blivit instängd i helvetesskapet samtidigt som jag följde avspärrningana en liten bit för att hitta en lucka där jag kunde springa igenom. Efter en tids letande så fann jag en, sprang genom avspärrningen, följde löparna ett fåtal meter och sprang igenom nästa avspärrning. Jag var ute. Jag var fri!
Vad som igår ägde rum var inte ett marathonlopp, utan cortegen, dvs en inte så liten skara chalmerister som åker i en parad genom stan. Cortegen, liksom Göteborgsvarvet, orsakar trafikkaos och avspärrningar i hela stan. 17.45 lägger kollektivtrafiken av. Förfärat insåg vi att vi var på fel sida tio minuter innan detta, och sprang mellan spårvagnar som tvingats ge vika för chalmeristerna. Hursomhaver, vi klarade oss helskinnade och odrabbade, det vill säga att det inte blev en helvetesrepris av fjolårets Göteborgsvarv.