Jag har tagit mig an Den Stora Utmaningen; att beskriva mitt annars så älskade Göteborg, med sina små söta spårvagnar, med ord fyllda av hat.
"Å", tänker ni nu. "Detta kan inte ha att göra med annat än Göteborgsvarvet!", men ack så fel ni har. Ganska fel i alla fall, för sport har det fortfarande att göra med! Inget försätter mig i sådan panik som sport gör! INGET! Sport - det är det vidrigaste jag vet! Och den värsta sporten av alla, det är fotboll! Inget försätter staden i sådan rullning, extas, trängsel och turism som fotboll gör. INGET! Och självklart, när min lilla far och jag ska ta oss från tåget och till hemmets trygga famn, stöter vi på det monster som fotbollen gjort med min älskade stad. Det var Gothia Cup som var i full gång! Denna helvetes tillställning samlar människor från hela världen att skåda match efter match efter match i en vecka! (Inte nog med det - jag hatar ordet "cup" dessutom! Öronen bokstavligen blöder när jag hör det ordet! Cup! Vad är det för en döv människa som författat ihop det?!)
Tidtabellen berättade att spårvagnen inte skulle komma förrens om 17 minuter, så vi beslutade oss för att gå några hållplatser sålänge. Avenyn kantades av skrikande fotbolls-spelare och -supportrar, och jag sa klart och tydligt till min far att nej det är ju för bedrövligt, och han kunde inte göra annat än att hålla med. Värst av allt var det när de envisades med att skrik-sjunga halva riffet i Seven nation army! (White stripes-låt) VAD har fått dessa sportisar att börja sjunga på den låten?! Och VARFÖR?! Vet de ens vad de sjunger?! Å, jag kvider! Varför, varför, varför? Vad har White stripes gjort för att förtjäna detta, och framför allt; vad har JAG gjort för att förtjäna detta?!
Plågan (okej, hundraprocentig plåga var det faktiskt inte hela tiden - då och då gick det nämligen förbi människor från det ljuva landet England! det skadade verkligen inte att få höra lite londondialekter mitt uppe i allt) slutar inte där, nej, en sådan tur hade jag inte! För när spårvagen kom, vilka klev då på förutom min far och jag? JO, UNGEFÄR HALVA GOTHIA CUP! HAR NI EN ANING OM HUR MÅNGA DET ÄR?! Man fick klaustrofobi av trängseln, feber av värmen (som gjorde att fönsterrutorna immade igen, och då skojar jag inte!) och inre smärtor av all sport som var i luften. Ingen tycktes gå av, utan vagnen fick bara fler och fler passagerare. Folk var högljudda. Jag var bräcklig och skör. Och jag trängdes med mina fullpackade väskor. Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig levande ur detta - för dog jag inte av syrebrist så skulle jag säkert göra det av självdestruktiva anledningar!

Men se, jag överlevde! Och detta har vi ingen annan än mig själv att tacka för.