Jag har på sista tiden funnit större intresse i att, för att ta ett klassiskt exempel, peta mig i naveln (vilket får mig att tänka på något fantastiskt en vän sa till mig en gång; "har du tänkt på att luddet man får i naveln av svarta t-shirtar heter strumpludd, även fast det inte kommer från strumpan?" Självklart heter det strumpludd!) än att skriva ner mina fabulösa tankar i bloggen. Jag är nämligen en sådan som älskar att starta nya projekt men aldrig riktig avslutar dom, eller kanske ens börjar med dom. Exempelvis finns det en lista på 40 fotoidéer. Jag har fotat noll av dom. Sen finns det flertalet noveller och dikter som skräpar, tankar som inte tar sig någonstans och bloggar utan början. Uppskissade brev. Post-it-lappar med makalösa ord på.
Det kommer ingenstans.