Åh nej!
Nu tejpar far min ihop fjärrkontrollen. Som ni vet faller äpplet inte långt ifrån trädet, i detta fall är det något han ärvt av farfar. Farfar tror att allt går att laga med tejp. Ficklampor, stolar, förstoringsglas, till och med byxor och sockor.
Visst, fjärrkontrollen har gått familjen på nerverna med sitt glappande i batteriluckan. Man lägger kontrollen på bordet, luckan lossnar. Man tar upp den från bordet, luckan lossnar. Man trycker lite för hårt på någon knapp, luckan lossnar. Ni förstår fortsättningen.
Javisst har fjärrkontrollen gått familjen på nerverna! Men förtjänar det verkligen farfars-tejp-ödet? Och faktum är att jag kommer sakna den glappande luckan mot handflatan, sakna det klickande ljudet som kommer när den lämnar fjärrkontrollen.
Det spritter i fingrarna.
Vill dra bort tejpen nu!