I morse vaknade jag i ren skräck, ett kvävt skrik ekade i rummet. Det var den första mardröm jag haft på flera år. Självklart handlade den om ingen mindre än Hadbi B.

Jag står vid min ytterdörr och tittar ut genom kikhålet. Av en fullkomligt förståelig anledning har jag planerat att ta kort på Hadbi B:s brevinkast (vilket jag ska göra en vacker dag då jag samlat tillräckligt med mod). Jag försäkrar mig om att ingen står i trappuppgången och öppnar försiktigt dörren. Det första min blick möter är en storvuxen karl i medelåldern, som jag inte sett genom kikhålet. Jag är säker på att han rent ut av hade ett par barnafötter mellan tänderna som fastnat där när han använt en stackars pojkes ben som tandpetare.
Hur som helst blir jag plötsligt säker på att den som står utanför dörren är just Hadbi B, och jag kunde såklart inte haft någon sämre timing än så. När jag tyst försöker gå in i lägenheten igen och stänga dörren efter mig, vänder sig den barnätande Hadbi B om och stirrar rätt på mig. Han går närmare och grimaserar, gör en otroligt läskig och förbannad min innan han höjer handen och

där vaknar jag.
Hadbi B psykar mig till och med när jag sover.