Hela svea rike bakar, köper 0.5 g:s saffranspåsar och faschineras av hur så lite kan färga hela världen gul med röda prickar. Jag har klätt en vit liten plastgran med amerikansk kitsch och ljusslingor, känner hur fingrarna är flottiga av smöret efter julbaket.
Hela svea rike ligger i soffan, jämrar sig över magont och "varför åt jag så mycket lussebulls-deg?".

Det är dags för årets förnedring. Lussebulls-snurrnigen. Jag är åtta gånger så långsam som far min, och det brukar sluta med att jag slänger in de mjöliga små snurrorna i käften i stället. Fortsättnigsvis blir alla mina lussebullar släta.

Som vanligt börjar penslingen och russin-i-petandet (trots att jag hatar russin i bröd, och det gör alla andra med!) med största omsorg och kärlek, men övergår till ett hastigt slängande med ägg över hela köket. I år var jag dock omsorgsfull med åtminstone halva kullen lussebullar. Rekord! Rekord!