Jag har klippt lugg!

En jättecharmig egenskap som dagens ungdom har är att på fullaste allvar kunna stå framför spegeln och ta kort på sig själv i en halvtimme.
Sen så har det börjat snöa också!

Det här är den sista delen av de analoga bilderna.

Jag försökte lösa en mordgåta, så jag gick ut i skogen med några donuts och pratade om Tibet.

En dag tog jag med den analoga kameran till skolan, och så här såg det ut då!

Ingrid lärde oss att vika tranor.

Och Josef och Miquel såg ut som ett gift gammalt par. Alltså bilden. Så himlastormande fin.

Och sjöng lite. Typ Taylor Swift. Det brukar vara Taylor Swift.


Och så är allén så fin oavsett årstid, fast framförallt på hösten kanske.

Idag bjuds det på träd. Höstträd!







När jag gick på dagis så var det en tradition varje höst att rita varsin fjäril som fröknarna sen hängde upp i ett träd. Häromveckan hittade jag just ett sådant träd!

Igår var jag på halloweenfest hos min nya klasskompis Cecilia! Det var halkig nattpromenad i skogen, kattklappande, kortspel där förloraren tvingades knäcka ägg i pannan eller kanske ligga på golvet och försöka lyfta en tallrik med tungan (alltså <3<3<3), gangsterfilmsdiskussioner och slutligen skavfötterssovande i en väldigt trång soffa. En väldigt rolig och trevlig kväll helt enkelt! Jag var för övrigt utklädd till död fransman.

Om jag hade ett kafé så skulle det ha ett schackrutigt golv. Kaffet skulle serveras i klassiskt vita koppar, kanske som de man får på Ahlströms. I glasdisken vid kassan skulle man få peka på vilken bakelse man ville ha, för det finns bara bakelser. Och kanelbullar. De som stod i kassan skulle ha svarta flugor och 50-talsbowlingskor. Stolarna och borden skulle vara som de är i Paris, fast här och där skulle det finnas små bås. Sätena skulle vara mörkröda. Och så skulle det finnas en snirklig trappa upp till en övervåning, och därifrån skulle man kunna se undervåningen och disken med bakelserna och jukeboxen i hörnet som spelar dom här låtarna och kanske den från Twin Peaks som jag inte kan hitta. Det skulle vara gigantiska fönster ut mot gatan. Och väggarna skulle vara fulla med gamla tavlor och fotografier och porträtt på den trevliga personalen och kanske några stamkunder om de ville.

En av de sista dagarna av sommarlovet åkte jag till Uddevalla för att träffa Emma, och då tog jag med mig den analoga kameran. Här är hon!

Vi fikade hela tre gånger om jag minns rätt! Först på den här lilla innergården.

Vi cruisade runt bland antikaffärerna också.


Fantastisk vägg. ARBETE. UNG VÄNSTER. ANARKISM. RÄTTVISA. SOCIALISM. Därav hennes hardcore-ansiktsuttryck och hardcore-hyttande med nävarna.

Och så bjöd jag på några knöliga och gulligt missbildade macarons.

Förra hösten.

 

Här är den, filmen. Jag känner att jag kanske borde säga något om den. Först kan jag säga att den är pytteliten för att ni inte ska se hur dålig kvalité det blir när man laddar upp den på internet. Sen kan jag säga att ni varken ska se det som en dokumentär eller glorifiering av en livsstil. Det är enbart bilder, enbart en betraktelse av något fiktionellt. Och tack Andréa för att du ställde upp! Hej!

Det såg så hemtrevligt ut när jag öppnade kylskåpet i morse. En tallrik blåbär och tre burkar hemgjord marmelad. Jag har dock inte en blekaste aning om var de kommer ifrån, men jag tvivlar på att det är någon i familjen som pysslat, för SÅ pittoreskt är inte mitt liv.

För övrigt har det blivit höst.

I väntan på bättre tider & brist på annat får ni se en bild som Emma tog på mig häromveckan. Jag har EN bild kvar på den analoga kameran som syns ovan, så snart ska ni få se vad jag haft för mig den senaste tiden.

Häromdagen hittade jag en sida med hundratals bilder på Göteborg från sekelskiftet 1800/1900. Jag är väldigt glad att jag lever nu istället för då, men jag hade nog inte tackat nej till en tidsmaskin. Bara för att få hälsa på i några timmar! Höra gubbarna på varvet, äta stans första "varm korf" för tio öre den tionde februari 1905, eller kanske se invigningen av Kopparmärra. Klicka på bilderna!

Jag har några upplysningar! De två första är saker jag kom fram till i skolan igår, och de är ganska chockerande.
1. Det är så roligt med grammatik! Jag kan nästan gå så långt som att säga att jag...älskar grammatik?
2. Jag tycker till och med om gympan! Jag! Som var med på två gympalektioner i hela nian!
3. Filmen blev klar förra helgen. Ni ska få se snart, jag lovar! (Notera hur rolig jag var som trodde att det skulle ta tre dagar innan den blev färdig. Det gjorde det ju i och för sig, bara det att det gick typ en månad mellan dagarna.)
4. Klart att jag är upprörd över valresultatet! Men jag tänkte inte prata om det på bloggen. Det räcker med att säga att jag är upprörd.
5. Det ser ut så här när man tittar ut genom fönstret på skolan:

Jag har i princip enbart fotat analogt de senaste veckorna, det är därför det är lite glest med uppdateringar. Och så har jag haft det så fint på den nya skolan att det inte riktigt har varit någon idé att åka hem för att sitta vid datorn. Nu vet ni!

Jag träffade Sara och Ebba en stund idag. Vi satt på Le pain français i någon timme, och jag tror att alla tre blev lite kära i mannen på bilden. Sällan har vi hört en så ljuv röst, ett så hjärtligt skratt och sett ett par så charmigt runda kinder!

Sen började jag undra varför jag inte går dit oftare. Till Pain français, alltså. För det tar mig bara tre minuter att åka dit med spårvagnen! Jag som ända sedan jag såg Inglourious basterds första gången drömt om att sitta ensam på ett café i 40-talets Paris och dricka kaffe och se snygg ut, precis som Shosanna gör tills hon blir avbruten av Fredrick Zoller! Jag kan ju få allt det där, bortsett från 40-talet då (vilket jag väl i och för sig inte ens vill ha med tanke på att Frankrike var ockuperat av nazisterna, hallå änna!), och bortsett från Paris, och bortsett från snyggheten. Men i övrigt! Jag kan sitta på ett franskt kafé i Göteborg, dricka kaffe OCH slippa bli avbruten av en nazist! Sounds good to me!

Igår träffade jag Emma. Ni kan se fram emot många bilder på henne, många bilder på mig och många bilder på blommor. Alla bilder på mig har Emma fotat.
Jag hade på mig farmors klänning som hon sydde på 50- eller 60-talet, Londonväska och Londonskärp.

Efter att ha träffats utanför tågstationen gick vi till Trädgårdsföreningen.














För ungefär ett år sedan var jag i Trädgårdsföreningen med Sara, och såhär såg jag ut då.


Efter en stund på Andra långgatans skivhandel (där jag köpte en dyr live-bootleg med The Clash från 1979, förstår ni eller?! jag dör!) åkte vi till Linné och gick runt i Änggårdsbergen och ville flytta in i vartenda litet hus.


Slutligen slog vi oss ned i kaffestugan på Lilla Änggården.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var en väldigt tantig dag. Titta på blommor, ha på sig farmors klänning och dricka kaffe i en stuga.

Jag börjar gymnasiet imorn, så de senaste dagarna har handlat mycket om att köpa en ny kalender, tänka på klädval och kolla ut när jag måste gå ner till spårvagnen. Jag har aldrig behövt åka spårvagn för att komma till skolan tidigare, och det känns plötsligt som att det finns väldigt mycket som kan gå fel!
Jag har sett fram emot gymnasiet sedan...ja, sedan jag började högstadiet (en rimlig anledning), och nu känns det som att jag ska bli sänd till elektriska stolen. Men, det kommer nog gå bra.

Igår, när jag gick på stan och var i mitt bästa skoköpar-esse, hörde jag en bekant stämma. Det var ståuppkomikern Fredrik Reinfeldt som stod på torget i ett litet cirkustält. Han är allt bra rolig! Män med headset, kostym och solglasögon (tydligen ett nödvändigt vapen för den som är livvakt) i BMWs surrade runt torget. Jag smög över gatan för att ta en bild, men vågade inte riktigt beblanda mig med moderaterna som hade lite bättre utsikt, därav den dåliga bilden. Jag kände mig lite som Travis Bickle när han spionerar på Palantine i Taxi driver.

Efter det äventyret slog jag mig ner på en nudelbar när plötsligt yrvädret Adrian kom in. Vi gick på samma skola och han är grym på att fuldansa. En man kom ut från den minililla nudelbaren med en duva i handen. Från huset bredvid hördes slaktljud. Det började ösregna. Från mitt spårvagnsfönster såg jag en busslast kineser stå utanför en kinesisk restaurang.
Det var en bisarr eftermiddag. Ett konstigt inlägg. Jag lovar att jag inte hallucinerar!
Jag har köpt något fint som ni ska få se någon dag.

När jag inte är på Way out west eller nästan gråter av lycka över det nyinköpta chunky-jordnötssmöret så läser jag den här otroligt fina upplagan av Pride and prejudice som min mor köpte i London och lyssnar på Beach boys.