Jag börjar redan bli lite sentimental när det gäller högstadiet. Alltså, jag är oerhört glad att det är slut nu, men jag har ändå några saker jag vill minnas. Så jag tänkte visa några bilder (av väldigt varierande kvalitet eftersom de kommer från mobilen. förlåt!!!!!) från nian och sommarlovet.

I september gick jag på bokmässan med Ebba och Johanna.


Skoldagarna gick mest ut på att få tiden att gå. Jag blir mörkrädd när jag tänker på hur många timmar vi sammanlagt måste ha pratat om hur provocerande fula elevtavlorna var. Vi smidde planer på hur vi skulle ta ner den allra värsta tavlan, den med en clown på, och elda upp den. Fast vi var lite fega och nöjde oss med att sätta en mustasch på den, som en sorts överraskningspresent åt Elin som hatade tavlan allra mest. En gång köpte vi glass mitt i vintern och gömde oss på vinden för att få äta i ensamhet. Och en annan gång övade vi på att halka på bananskal. En annan sak man kunde underhålla sig med var att stå i en halvtimme och titta på när ett hus revs.

Någon brukade hänga upp skor i elledningarna.



Nian var tydligen full av obegripliga lappar, men den sista blir jag nog mest upprörd av. Bor man i Göteborg får man lära sig att leva med ordvitsar, hur orättvist det än låter.


Trots min totala tristess lyckades jag fylla en dagbok, och när vintern kom satte någon pricken över i genom att sätta en prydlig grankvist i en snöhög med grus och hundpiss på. Jag tycker att konstnären förmedlade en känsla jag kunde identifiera mig väldigt väl med. Och det var ju fint.


När jag fyllde 16 åkte jag till Köpenhamn med mina föräldrar. Där fanns ett skåp med öron och näsor som hade trillat av statyer, och ett väldigt förvånat ansikte.



Det blev till slut vår så jag bytte till blommiga lakan och hade picknick med Sara och Ebba.

Notera i klipp 1: Att Ebba älskar att säga och ibland peka fuck you. Klipp 2: Att man hör främmande språk och någon som går med klackar. Klipp 3: Fågelkvittret för guds skull!


De sista mattelektionerna kändes ganska meningslösa och gick mest åt att rita glassar, och sen köpte jag något att ha på mig på skolavslutningen. Den allra sista dagen i skolan sprang vi runt och markerade revir. Vi klistrade fast femtioöringar på golvet och pärlplattegubbar på skyltar och vi gjorde små statyer av kinderäggsleksaker. Slutligen kom den efterlängtade avslutningen.


Ganska tidigt på lovet kom Vera till Göteborg. Vi köade och stod längst fram i mitten på mitt livs mest efterlängtade konsert, och dagen efter att hon åkte hem till Stockholm igen så åkte jag till London.

I London låg jag under ett träd i en park och lyssnade på karusellen som spelade Für Elise, fågelkvittret, barnen med den underbara dialekten och skåningarna som spelade fotboll.


Och sen åkte jag till Arvikafestivalen där jag bland andra träffade fantastiska Björk, och till Aplungsåsen där jag träffade vägskylten.


Och jag åkte till sommarstugan där jag satt på bryggan och skrev brev.



Det blev augusti och Way out west och en tur till Uddevalla där det fanns en obegriplig skylt och en imorgon-börjar-jag-gymnasiet-nervös glassdejt med Ebba.

Men tänk vad onödigt det var att vara så nervös för redan första dagen hittade jag Josef och vi gjorde tummis på att vara kompisar och köpte tablettaskar efter skolan!