The mystery is solved!
Jag stod ute på balkongen och tittade på höstträden genom en analog kamera när ett otcäkt gnissel gnisslade. Jag stelnade av skräck, ty gnisslet kom från balkongdörren bredvid - Hadbi B's balkong! Hadbi B, mannen jag bott en halvmeter ifrån i åtta år men aldrig sett, mannen som högt spelar indisk panflöjt-opera-exorcisten-musik tidigt om helgmorgnarna, mannen jag drömt mardrömmar om, mannen jag stått i samma hiss som men ändå lyckats missa då jag antingen gömt mig under en lugg eller bakom ett par kolsvarta solglasögon. Hjärtat stannade, jag vände mig om, och där stod han. Två meter ifrån mig. Livs levande. Jag har sett honom. Jag har sett Hadbi B.

Ursäkta den gamla bilden. Det kommer nyttnyttnytt och fintfintfint på onsdag eller torsdag, för då har jag hämtat ut en rulle med bilder från den analoga systemkameran, och en rulle från den analoga fisheyekameran. Vi ses!