Har gått runt i total koma de senaste dagarna. Blivit besatt av iPODen, begravt mig i halsduken, stirrat tomt och ilsket rätt ut i luften, varit tyst som en..tyst person. Varit bitter.
Fram tills idag vid fyratiden.
Ett litet Sara-&-Ebba-möte var planerat vid fontänen i Brunnsparken, vilket genast fick mig på andra tankar. Vi diskuterade livet i stort och smått över en varsin form av kaffe (mocka, latte macciato och chai-latte. det sistnämnda är väl förvisso inte direkt kaffe, men vi kan säga så bara för att mesiga Sara ska verka lite mindre mesig). Ämnen som getter, gropiga kinder och dagisbarn dök upp mellan Fröken Olssons kaklade väggar. Koman var som bortblåst, och i slutet av vår fika tappade jag nästan rösten av allt vårt pratande. Ett gott tecken, men jag fasar för att koman kommer tillbaks vid åttatiden imorrn. Skola.

(förresten! klart ni vill läsa mitt senaste GP-skriveri, en text om ett påskäggs-målar-set!)