Nu är jag hemma från huvudstaden sedan någon dag tillbaka och är redo att dela med mig av visiten. (Det förra inlägget förtjänar en uppdatering: efter att det var färdigskrivet så började det ösregna, och det lilla vattenpöls-hoppande barnet inom oss båda väcktes upp. det hela ledde till att vi sprang ut och skrek som tokar i regnet som förgyllde hela staden. vad vi hade hoppats på efter det var lite grönska, men det tycks bara fortsätta och fortsätta i oändlighet)

Måndagen den 16 Juni
Med färdproviant beståendes av ciabattas, godissnören, en påse vinterkatten och jos så satte vi oss på tåget som skulle ta oss med till Stockholm. Tågresan var till en början så som tågresor brukar vara - ganska långtråkig och ointressant, med ett landskap som rusade förbi fönstret. Vad som senare hände var en sån sak som vi kommer kunna skratta hjärtligt åt tids nog, men i stundens hetta så var det mest ganska jobbigt. Sara satt och skakade till synen av två väskor som lämnats vid sina säten, och som legat där oroväckande länge. "Haha, det ligger säkert bomber i dem, haha" sa jag och petade lite på Saras arm. Det hela var ytterst allvarligt enligt henne, så jag skickades iväg på jakt efter kvinnorna som lämnat sina väskor. Jag sprang mellan tågets båda ändar utan större lycka. Jag kom tillbaks till Sara, och vi lyssnade på The Phantom of the Opera-soundtracket på hennes ipod för att lugna ner oss lite. En stund senare beslutade sig Sara för att själv leta rätt på kvinnorna medans jag frenetiskt tuggade på godiset, och när hon kom tillbaka var det ett "puh, de satt i bistrovagnen!" som kom från hennes mun. Vi började redan skratta åt det hela.

Resten av dagen spenderades i diverse affärer och parker där vi åt, innan vi på kvällen begav oss till vårt trygga bo. Då hade vi redan hunnit klaga på både rygg, axlar och nacke i många jobbiga timmar eftersom vi varit tvungna att hela tiden gå runt med packningen.

Tisdagen den 17 juni
Vi gick upp i ottan (nästan) för att bege oss in till staden där vi skulle mötas upp av Sara (stockholms-sara, dvs!) och en tjej vid namn Moa vid Medborgarplatsen. Vi hade innan det hunnit med en tur till den himmelska affären Beyond Retro, (älskade Beyond Retro, jag vill gifta mig med Beyond Retro så som jag vill gifta mig med den analoga systemkameran jag köpte härom dagen!) och efter några om och men så kom vi därifrån med en varsin kofta i storlek xxxxxxxxxxl. Jag fick med mig ett fint halsband också.

(skorna på bilden köpte jag senare under dagen inne på Lisa Larsson. de hade kostat 1000 kronor, men jag fick dem för 250! dvs ett riktigt jävla kap! & ja, jag köpte bara röda saker. jag fick en röd-knäpp i huvudet!)
Sara kom, vilket inte Moa gjorde då hennes mobil försvunnit på en buss, och vi slog oss ned på String för en fika. Efter en stund fick vi även sällskap av Greta, Emily och Lund-Hanna!


fr. vänster till höger, uppifrån och ner: Sara, Emily, Hanna, Greta

Onsdagen den 18 juni
Efter att ha lämnat packningen på Centralen så gick vi (jag och Sara, dvs sarlistaven) in till Söder. Omringade av Rikstagshusets stenväggar skrek människor nej, och dessa utrop var självklart menade till de som skulle rösta om FRA-lagen. NEJ till 1984, NEJ till ett storebror ser dig-samhälle och NEJ till FRA osv. och jag ville skrika nej jag också, men det kunde jag inte för vi skulle gå och möta Moa. Och såhär ser hon ut:

Väldigt lik Ebba i "Ebba och Didrik", om jag får säga det själv.
Nåväl, efter en stunds fika på String så begav vi oss tillbaka till staden, till fots, ännu en gång. Det kändes lite ledsamt, att gå vid Slussen och Gamla stan en sista gång.


& så tog jag lite kort med den analoga systemkameran. Jag kommer lägga upp bilderna här när de framkallats.

Tågresan hem var ett helvete. Den redan så långa resan på fem timmar växte med ännu en och en halv, och det var så jobbigt och deppigt så det tänker jag inte skriva om.