Gårdagen bjöd på svinlande vinterpromenader som var mycket kalla men framför allt kind- och näsbitande. Det var jakt efter kamera. Bil-lösa var vi, som alltid, men i detta fall befann lilla familjen Engström/Andersson sig i utkanten av Karlstad. Inte bra när man behöver ta sig till en affär med kamera-utbud.
Nåväl, en liten skjuts fick vi oss allt, till Bergvik. Där traskades det runt flitigt, två Expert-butiker och även ett Siba, men ingen kamera! Vi dammsög oss vidare till Elgiganten, jag kan säga er att det inte är en kort bit att gå i minusgrader. Väl framme fanns det inte heller där någon kamera att köpa sig. Bittert svärande stapplade sig den lilla familjen Engström/Andersson den, om möjligt, ännu längre vägen hem. Kameralösa. Ledsamt.

Idag var det tänkt att jag skulle träffa Linda, när jag ändå var i Karlstad. En ledsam timme satt jag där vi skulle ses innan jag gav upp (jag är fortfarande mycket nyfiken på var hon befann sig!) och traskade runt i staden själv. Köpte små små ringar på en pysslig affär, så att jag kan göra halsband av mina pärlplattor! När jag gett upp mitt ensampromenerande ringde jag föräldrarna mina och möttes av en glad syn. De kom traskande, som sända från himlen (okej, från rulltrappan i mitticity då) med en misstänkt lådformad påse från Expert. Det slog mig att de fått tag på kameran.
Prisa gud!
Så nu sitter jag här, en kamera rikare, och lyssnar på en makalös live-skiva med Bob Hund. Fabulous!


     
"I noticed that someone has puked in the
toilet, so it seems like this is a cooool
rock place, you know.
Ja, det är någon som har spytt på toaletten
så jag hoppas det är någon av våra
landsmän så ni håller fanan högt och gör
bort er!"