Tänkte lätta mitt samvete lite igår, så sjukdomen till trots skuttade jag ur soffan och sprang in på rummet. Satte igång med lite städning minsann! Väsk-innehållen UT (och jag hittade massa saker från sommarn, festivalarmband, en bit av sophies brygga, kinderäggs-äggulor med små lappar och pärlor i, borttvättbara tatueringar från Sundsvall/BUMPSVALL samt några hårspännen. allt flög i en liten burk som jag kan öppna närhelst jag vill, mest passande i vinterslask, så strömmar sommaren ut), för övrigt kan jag ju informera er om hur många väskor jag har. Det är 12 stycken. 12, tolv, etta tvåa. Tolv väskor.
Ska jag vara helt ärlig är det inte särskilt lite.
Hur som helst. Tolv väskor var det att rensa (det innehåll som inte dög för sommarburken dög finfint som lite hemtrevlighets-stök på skrivbordet) för att sedan stiligt hänga upp dem på sin ställning igen.
När jag senare på kvällen skulle ta mig några timmars sömn låg jag och tänkte nöjda tankar på hur jag röjt ännu en sak som tärt på mitt samvete den senaste tiden, men kommer samtidigt på att hur mycket jag än röjer så kommer det nytt att gräma sig över. Nog för att mitt städ-infall var fint men inte läker det de riktigt gnagande tankarna på exempelvis hur långt Sverige är. Då är det snarare mer praktiskt att ha något lättare att tänka på med ett suckande, exempelvis en hörna i rummet som är lite för stökig. Korta stunder tänker jag att jag kanske borde stöka till det lite på rummet igen, men inser att det inte behövs då jag redan har ett hemtrevlighets-stökigt skrivbord!

        
(klicka på bilden för förstoring)

Kom för övrigt på en mycket glädjande tanke. Som yngre var man fasligt förtjust i saker man senare kan tycka är barnsligt, såsom Bolibompa, lördagsgodis och prinsesskronor. I 10års-åldern är det något som enligt många är det pinsammaste som finns, att man faktiskt kollat på bolibompa! I yngre tonåren däremot, då börjar man plocka upp allt det där igen och springer runt i prinsesskronor (och tyllkjolar om man nu vill det). Sen ska man bli mogen igen. Sådär tråkigt lugn och sansad, ni vet, eller börja supa. Jag däremot har gud eller någon annan att tacka för att jag inte kommer vara tråkig föralltid! För nu har jag blivit tillräckligt tuff för att med största stolthet kunna gå runt med urlöjliga väskor och kläder och accesoarer igen! (Jag hänvisar till ett tidigare inlägg för ytterligare förståelse) Den här cirkeln kommer förmodligen aldrig att brytas, och det känns rätt så skönt att veta.
JAG KAN VARA BARNSLIG IGEN!