Måndagen den 14 januari

Angående det senaste inlägget.
Det är vi tre nu.
image37
Gubbar med större egenkär auktoritet än mage kan köra upp sig i sig själva.

Nåväl. I need some peace and quiet, Hadbi. Han har en vana att prata högt/ha på tv:n högt/lyssna på hög musik under söndagsnätterna, vilket håller mig vaken. Vaken lite för länge, så att jag på morgonen är trött och grinig (mer än vanligt, alltså). Fint fint.
Jag och modern skulle ta oss en sväng till brevlådan samt mataffären idag. Vi kliver in i hissen, åker ner till marknivå, modern öppnar dörren och säger hejhej till någon, jag ser ner i golvet och gömmer mig bakom luggen för jag är sjuksjuksjuk, jag och modern byter plats med vem-det-än-var-människan och vi kliver ut ur det bananformade gula tegelhuset.
"Där var Hadbi B" säger hon utan att låta särskilt brydd.
Jag stannar upp.
Herre jävlar, där var Hadbi B, mannen jag alltid hör men aldrig ser, mysteriet på två ben som jag allt oftare drömmer mardrömmar om, och jag missade honom! Jag såg de skobeklädda fötterna, men totalmissade ansiktet.
Jag förstår nu att någon där uppe vill att jag aldrig ska få se vem som bor på andra sidan väggen och låter som en hel balkanensemble.

Det var ett satans pixlande på bilden, för övrigt.

Kommentarer
Sagt av: Sara

yaaaay, miss universum!

2008-01-15 @ 19:23:25

Säg något snällt här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0