Torsdagen förgylldes med skolavslutning! Som vanligt höll prästen ett sjusatans tal med sådan kraft att alla som inte reflekterar somnar. Jag är en sån där reflekterare, som måste lyssna och skaffa en åsikt. I år handlade talet om vad julen och gud egentligen är, och han använde en tiokrona för att beskriva vad gud tydligen var.

"Det första man tänker på när man ser tiokronan, är att det ska stå 10 på den så att det inte är en förgylld femtioöring."
Nej?
"Och vad värdet ligger i hos kronan, det är.."
Det är att någon vill ha den
"..att det är en kung på baksidan! Och kungens namn!"

Efter ett sådant tal är det svårt att inte vara en reflekterare. När det hela var slut susade jag och några andra iväg till en pizzeria, helt traditionsenligt. Och när även det var slut susade jag iväg till staden för att träffa Sara. Vi införskaffade pepparkaksdeg och kristyr inför kvällens pepparkakshus-bak.

Kvällen kom och vi tog fram Chalmeristerna inom oss, vilket innebär att vi satte igång med att kavla ut väggar och tak på intelligentaste vis. När os-stanken riktigt fått tränga in i lägenhetsväggarna satte vi igång med dekoreringen innan vi sött somnade in. Fast inte riktigt. Först bytte vi julklappar med varandra. Sara fick en liten plåtburk med enhörnings-plåster samt en elegant liten spegel + ett tuggummipaket som berättade om hur bortskämd hon var. Själv fick jag ett elegant stort ljus i en glasburk med en Jesus som såg minst sagt homosexuell ut, samt ett tuggummipaket med Nattvarden-tavlan på. Fina grejer!

På fredagen var det dags att sätta ihop det lille pepparkakshuset, vilket gick ganska fint, förutom det faktum att jag brände mig och att taket var för litet. Dessutom tjöt vi glatt till när vi kom på att det i dag var dan före dan före dopparedan! Det är ju bästa dagen på året, just för att man får gå runt och säga "danföredanföredopparedan" hur mycket man vill!

Lördagen bad på morgon-lycklighet och började med att jag fick svar på mitt livs största fråga, som jag grämt mig över i åratal. Kissar fåglar? (För visst har ni aldrig sett en kissande fågel?) Detta var tätt följt av att brevinkastet skramlade till, ett brev från Sara Davin! Lyckligt slet jag upp brevet innan jag begav mig till tåget. Väl där kom jag på att det var idag som var dan före dan före dopparedan. En sådan tur, då fick jag sprida budskapet ännu en dag!



  Pepparkakshuset